Skäggigt

Alva stryker mannen över skäggstubben och säger uppfordrande:
- Pappa, du måste skägga dig!

Lille katt

Alvas nya favoritfilm är Emil i Lönneberga. Vi sitter hela familjen i soffan och tittar när Ida sjunger Lille katt. Det är en sång som dottern kan och nu reser hon sig ur soffan, traskar bort till lilla E som ligger hoprullad vid elementet, sätter sig nära, nära och stämmer upp:
- Lille katt, lille katt, vet du att, vet du aaaatt, lille söte kaaaaatt, vet du att!
Mannen och jag tittar på varandra och ler lite fånigt på det där sättet som två föräldrar gör när de samtidigt tänker: Vi har världens charmigaste dotter!

En stön och stånk-vecka

Jag stånkar och stönar. Min första lediga vecka för att vila upp mig inför förlossningen börjar så där. Alva blir sjuk natten till måndag och jag får börja ledigheten med VAB och en dotter som är febervaken ett par timmar per natt. Min räddande ängel till mamma kommer på onsdagen. Stånk. Stånk. Jag försöker vila. Helgen kommer. Mannen, dottern och jag går på knattebio. Jag stönar och stånkar mig upp för Götgatsbacken. Och så får jag en släng av urinvägsinfektion. Ringer Vårdguiden. Nä, det är ingen fara om jag inte går med infektionen för  länge. Hur länge är för länge? Stånk, stånk. Jag dricker tranbärsjuice. Min mormors husmorsknep mot urinvägsinfektion. Hoppas bebisen dröjer lite och att nästa vecka blir bättre.

I väntans tider

Sista dagen på jobbet får jag en ljuvlig tulpanbukett och fika med småkakor. Kollegorna samlas och de första på plats har inte fött barn själva. Jag kan inte låta bli att skoja.
- Det är bara ni som inte fött barn som tror att förlossningen är något att fira!
I själva verket passerar stråk av ”ska-jag-göra-detta-en-gång-till”-känslor genom bröstet. Då är minnet från Alvas förlossningen ändå bara ljust trots att jag hade ett par timmar när jag var nere i helvetet och vände. Och mesta dels ser jag fram emot ögonblicket då vår nya familjemedlem landar på min mage. Det är inte långt kvar nu. Hon sparkar ivrigt där i magen. Nu är jag föräldraledig. Nu kan lillasyster få komma.

Dåligt samvete

Imorgon är min sista dag på jobbet innan jag går på föräldraledighet. Det är dags. Jag börjar bli riktigt trött. När jag kommer hem vill jag bara ligga på soffan och har inte alls ork att leka med dottern.
- Mamma, vill du leka i mitt rum? säger Alva med ivrig röst.
- Mamma måste vila lite, säger jag. Du får leka med pappa.
Det är möjligt att jag inbillar mig besvikelsen i dotterns ögon och strax har hon roligt med sin pappa. Jag räknar ner till det är dags för Alva att sova. Jag vet att det är beror på att jag är höggravid, men det hjälps inte. Det dåliga samvetet sitter som en tagg i bröstet.

Dagislek

Alva har hittat på en ny lek. Den går ut på att hon lämnar sin mamma och pappa på dagis och sedan kommer och hämtar oss. Dagiset ligger i ett hörn av vardagsrummet och ”hemma” är i dotterns rum. Med ett fast grepp om min hand leder hos mig till dagis.
- Jag kommer och hämtar dig sen mamma.
Strax efter lämning är Alva tillbaka igen.
- Nu går vi hem, mamma.
Samma bestämda grepp om handen. Vi går ”hem” till dotterns rum. Vi hinner inte vara hemma länge innan det är dags igen.
- Nu ska vi gå till dagis mamma.

Leken har pågått en lång stund under kvällen.

Mutor

På vägen hem från förskolan går vi in i affären. Jag håller tummarna. Men det hjälper inte.
- Jag vill köra liten vagn, mamma!
Alva brukar få köra en liten varuvagn i affären medan jag kryssar runt med sulkyn. Både varor som jag efterfrågar och inte efterfrågar läggs i, trillar på golvet. Dotterns lycka över att få hjälpa till får för det mesta min vardagsstress att lägga sig och inse att vi inte har så bråttom. Men nu när det känns som att magen håller på att spricka, och varje böj ner mot golvet eller till den lilla vagnen för att ta upp och lägga tillbaka varor vi inte ska ha är en plåga, säger jag nej.
- Nej Alva, inte idag.
- Jag VILL köra liten vagn!
- Nej, idag får du sitta kvar i din vagn.
Sammanbrott. Tårar.
Det orkar den gravida mamman inte heller med. Då tar jag till mutorna.
- Du kan få en ny napp! Du får välja själv vilken du vill ha. Okej? Ska vi gå och titta?
Alva sväljer betet.
- Ja mamma! Jag vill ha ny napp!

Av de dryga 20 nappar som dottern har liggandes hemma är säkert 10 mutnappar. Minst.

Payback time

Alva har fortfarande skorv. Och jag kan inte låta bli att pilla. Särskilt när hon badat och skorven mjukats upp lite. Då kammar jag och skrapar med fingrarna i dotterns hårbotten.

Nu sitter vi i Alvas rum. Hon har hittat hårborsten hon hade som bebis.
- Vill du borsta mitt hår? Det är ju roligt! säger den listiga mamman som älskar att bli pillad i håret.
- Jaaaaa, säger dottern och börjar borsta. Men snart har hon gått över till att hårdhänt med vassa naglar raspa mig i hårbotten.
- Jag har hittat en skorpa mamma, jag måste skrapa!

Det är payback time.

Födelsedagspresenter

Imorgon fyller mannen 39 år. Jag frågar Alva vad hon tycker att pappa ska få i födelsedagspresent. Hon funderar en stund och skiner upp.
- Fjärilsvingar. Och ett trollspö.
May so be it.

Nya ord

Alvas ordförråd växer stadigt. Nästan varje dag smakar hon på ett nytt ord. Den här kvällen kommer mannen fnittrande ut från badrummet med dottern i släptåg.
- Alva har lärt sig ordet kul idag.
Dottern bekräftar:
- Mamma har kuliga öron. Pappa har kuliga öron. Och Alva har också kuliga öron.