Frankly, my dear, I don’t give a damn

- Det här är faktiskt en cykelbana!
Cyklisten som passerar oss på Västerbron hojtar så högt han kan. Jag hinner inte se hans ansikte men jag kan tänka mig argrynkan mellan ögonbrynen. Jag och mina mammakompisar muttrar och rycker på axlarna. Traskar bestämt vidare tre i bredd på cykelbanan.

På bussen och smala trottoarer dyker de upp. Barnvagnshatarna.
- Försvinn härifrån! väser de mellan tänderna.
Ibland säkert med rätta.

Jag är en sån som gärna är till besvär. Skäms inte det minsta om min barnvagn tar plats. Således inser jag att jag säkert blivit en barnvagnsmarodör. Men. Jag säger som Rhett Butler. Frankly, my dear, I don’t give a damn.