Nappbarn

Alva är ett nappbarn. Vi stack dit den när hon var fem dagar och sen har den suttit där. Det är skönt att kunna trösta med nappen. Hur gör de som inte har nappbarn? Problemet infinner sig när det är dags att sluta.

Kusin V har postat sina nappar. I ett fint kuvert adresserat Tomten försvinner de bort ur hans unga liv. Det smärtar. Tårarna kommer på kvällen när det är dags att sova.
- Ni kunde tänkt på att jag behövde vänja mig, snyftar lilla V.
- Jag behöver något som först är torrt och sen blir blött och som man kan suga på, snyftar lilla V.
- Är det nappen du vill ha? säger kusin V:s mamma, min syster.
- Näääää, något annat som först är torrt och sen blir blött och som man kan suga på!
Kvällen är sorglig. Alvas kusin gråter sig till sömns.

Kvällen därpå är V:s föräldrar lite oroliga. Det gör ont i hjärtat när ens barn är så ledset även om man vet att det går över. Men ser man på! Lilla V somnar utan nappen medan pappa läser saga.

Det är inte utan att moster blir stolt! Jag fick ett par guldsandaletter när jag slutade med napp. Sen satt jag under dagmammans köksbord och tjuvsög på lillasysterns nappar. Samma lillasyster som nu är mamma till vår lilla hjälte V. Nu ska den stolta mostern tänka ut något fint till systersonen som därtill är min gudson.

Sista dagen

Vi har kommit hem från västkusten. Med en dotter som allt varit upp och ner med under dagarna hos mormor och morfar. I alla fall när det kommer till basbehoven. Hon bajsade inte på tre dagar. Hon vaknade och ville äta varannan timme på natten. Hon ville inte sova i egen säng. Bara näsa mot näsa med mamma, tätt tätt dög. Tack för att jag fått såna ljuvliga föräldrar som gått upp klockan halv sju varje morgon och lekt med Alva så att vi fått sova.Kanske kände hon av miljöombytet? Vi kom hem igår och i natt sov dottern precis som vanligt.

Nu är det sista dagen på det gamla året. Vi ska fira nyår med vänner i Uppsala. Sista dagen. Imorgon börjar ett nytt år. Ett nytt underbart år med Alva.

Julfirandet fortsätter

Alvas första julafton har passerat. Vi firade hos mannens syster med kusiner, farfar och mannens svågers systrar och mamma. Hemma hos oss på västkusten har vi alltid gående bord. Här dukas upp till en riktig Fanny och Alexander-middag med sittande bord som dignar av julläckerheter.

Strax innan vi skulle äta gick mannen och jag en promenad med dottern som somnade direkt efter natten begivelser. Vi parkerade Alva på altanen där hon sov i nästan tre timmar! Vi fick äta julmiddag i lugn och ro. Dottern vaknade lagom till julklappsöppningen. Alva överröstes av klappar. Ivrigt sträckte hon sig efter paketen, men bara för att genast stoppa dem i munnen.

Nu är det juldag och vi ska strax åka till min familj på västkusten. Där blir det julafton nummer två. Jag tror minsann att bloggen får vila till jag kommer tillbaka.

Endast mamman är vaken

Och så bebisen. Och katten som keligt hoppat upp i mitt knä. Det är faktiskt bara pappan som sover. Endast pappan sover kanske rubriken borde varit. Klockan är 03.47. Dottern har varit vaken sen halv tre och jag har gett upp försöken att få henne att somna om. Nu sitter vi i soffan i vardagsrummet. Eller. Dottern ligger och leker med nån grej.

Jag har tänt granen och julstjärnan i köksfönstret. Egentligen är det jättemysigt. Julottan. En gång, när jag var liten, följde jag med mormor till julotta i kyrkan. Jag minns det knappt. Bara känslan av mormors hand i min, den vackra sången och julkrubban. Nu har jag själv barn. Alva. Hon ligger bredvid mig och skrattar. Lilla unge.

Jo. Egentligen är det mysigt. Om det inte vore för tröttheten jag vet kommer att slå sina klor i min kropp. Vi ska fira julafton med mannens familj. Släktkalas hela dagen. Hur ska jag orka?

Det enda jag önskar mig i julklapp just nu. Är en jävla massa extrahormoner.

Dan före dopparedan

Julklapparna ligger under granen. Den glittrar av röda kulor och ljus. På köksbänken stelnar chokladöverdraget på marsipanbollarna. Lägenheten är städad. Dottern har fått sitt julbad. Friden har sänkt sig över vår lilla familj.

Sovmorgon

Alva vaknar redan strax före sex. Hon som brukar sova till halv åtta. Dessutom äter hon just nu en extra gång på natten. Jag är dödstrött. Försöker få dottern att somna om men, nej. Vi går upp. Leker lite. Halv åtta väcker jag Alvas pappa. Han får ta över. Jag lägger mig i gästrummet och somnar bums.

Jag vaknar halv tio. Halv tio! Så länge har jag inte sovit sen… Nä, det minns jag inte ens. Smyger ut i köket. Mannen är på ett strålande humör. Dottern sitter påklädd i sin babysitter.
- Har hon sovit något? undrar jag.
- Hon somnade på soffan, säger mannen nöjt.
Alva tog sin förmiddagstupplur utan att jag behövde ge mat eller göra någonting!

Vilken bra start på dan före dan före dopparedan.

Vitkål och andra tips

Efter mitt inlägg om mjölkstockning igår har jag fått flera bra tips. Det roligaste, och bokstavligt talat mest matnyttiga, var tipset från min väninna E.

- Om det inte går över ska du köpa färsk vitkål. Ta de delarna som är längst in och krossa i en mortel. Sen lägger du vitkålskrosset i amningsbehån på det stället där stockningen är. Jag vet att det låter skitknäppt men det funkade för mig.

Japp. Det låter skitknäppt. Men å andra sidan. Naturläkemedel har ju funnits i alla tider. Jag beslöt mig dock för att vänta med kålen och valde att sova med dubbla bröstvärmare i behån. Imorse när jag vaknade var tendenserna till mjölkstockning borta. Skönt.

Motarbetad mjölkstockning

Jag har känningar av mjölkstockning i vänsterbröstet. Det är hårt och ömmar på ena sidan. Min väninna E har visat mig hur jag ska massera bröstet samtidigt som Alva ammar. Dottern lägger sig tillrätta vid bröstet. Börjar suga. Jag sticker dit två fingrar och för dem försiktigt över det ömma området i riktning mot bröstvårtan. Waaaahhhhhhhhhh.

Dottern blir jättearg. Hon släpper bröstet och protesterar högljutt. Jag tar bort fingrarna och låter henne ta bröstet igen. Sticker på nytt dit handen. Waaahhhhhh. Ännu en ilsken protest. Mamma, vad gör du med fingrarna i min mat? Försöker igen, men nej. Alva vägrar äta när jag är där och grejar. Jag får försöka med några andra tips istället. Massage med duschmunstycket och blås med hårtorken.

Liten sparvunge

Alva och jag hälsar på lilla H som kom till världen för en vecka sedan. Min vän P och hans fru har fått sitt första barn. En liten flicka. Dottern var 50 centimeter lång och vägde 2945 gram när hon kom till världen. Lilla H är 49 centimeter och väger 3055 gram. Våra barn var jämnstora när de föddes. Och ändå. Nä. Det är helt, helt obegripligt att Alva varit så liten.

- Men. Hon måste väga mindre, säger jag förvirrat.
- Kanske 1,5 kilo, föreslår jag.
Den nyblivna mamman ler och tittar kärleksfullt på knytet i famnen.

Det är bara 4,5 månad sedan. Men jag kan inte minnas att Alva var så pytte. Som en sparvunge.

Bajsblöjan – upplösningen

Där ligger min älskade dotter, med bajsfull blöja och det lilla huvudet sovtungt mot kudden. Nä. Jag kan inte låta henne ligga kvar. Försiktigt tar jag upp Alva i famnen. Smyger ut ur sovrummet och in i badrummet. Där vaknar hon. Gnyr nyvaket på skötbordet. På med en ny, ren blöja. Tillbaka till sängen där jag lägger henne vid bröstet. Smask, smask, smask, zzzzzz.