Vilket kalas!

På golvet kryper och går tio ljuvliga ettåringar. Mammagruppen har ettårskalas för telingarna. Vi befinner oss i vår bostadsförenings festlokal. 27 personer. Alla mammor, alla pappor och alla barn är på plats. Hela sommaren har gått och barnen har sannerligen växt. Tre går, alla kryper, det vinkas, pussas, pratas. Någon har lärt sig göra pruttljud i mammas armveck. Mine, Olof, Lova, Theodor, Kajsa, Klara, Louise, Majken, Stina och Alva. Första gången de sågs var de två månader, små knyten i mammas famn. Nu är de ungar med egen vilja. Ungar som säger sina första ord. Ungar som tar eller är på väg att ta sina första steg. Ungar som snart ska börja på dagis. Kära ungar, kära mammor, min föräldraledighet hade inte varit hälften så mysig utan er.

En mumsig start

Det är fredag. Jag kliver in genom dörren med en jobbvecka bakom mig och en skön helg med familjen framför mig. I hallen står mannens gummistövlar. Lite längre in Alvas nya bärstol. Och på köksbordet på en tidning ligger en hög med vackra, gula kantareller. I köket står mannen och ser belåten ut. Han och dottern har varit på utflykt till Tyresta nationalpark och plockat svamp. Strax fräser härligheten med smör i pannan. Vi smaskar under andakt. Vilken mumsig start på helgen!

Abstinens

- Kan jag få lägga henne, tigger jag fast det är mannens läggkväll.
Vi brukar lägga varannan kväll men sen jag började jobba har jag lagt Alva nästan varje kväll. Mannen som varit med dottern hela dagen är inte så svårövertalad. De senaste två nätterna har jag dessutom skyllt på hennes förkylning och hosta och sagt att det är nog bäst att hon sover bredvid mamma istället för i egen säng. Visserligen sover jag sämre men lyckan att få snusa i den rufsiga, blonda kalufsen och känna den mjuka lilla kroppen intill min väger upp sömnbristen.  Åtta timmars arbetsdag skapar definitivt Alvaabstinens.

Lära gå

Alva skrattar med hela ansiktet. Händerna vilar på lära-gå-vagnen. Hon far omkring i lägenheten. Skrattet förbyts i ilska när vagnen drämmer i väggen. Än har hon inte lärt sig att vända. Sedan en knapp vecka går dottern med raska små steg med stöd av vagnen. Häromdagen stod hon själv i tio sekunder. Det närmar sig.

Konsult ja, slav nej

Jag har ett av mina första kundmöten tillsammans med två kollegor. Kunden har vi haft ett tag men nu träffar vi den nya informationschefen. Det är ett bra möte. Då plötsligt säger en av mina kollegor (en på alla sätt begåvad och trevlig karl):
- Du vet, vill du ha råd och stöd kan du ringa när som helst, kvällar, nätter, helger, jag har alltid telefonen på. Det är bara att ringa.
Jag märker hur jag vrider på huvudet och stirrar på min kollega. Hade jag sett mig själv i spegeln gissar jag att jag ser lika chockad ut som om han sagt:
- Du vet, vill du ligga med mig så går det också bra.

När jag stirrat ett tag vänder jag blicken över bordet mot kunden och utbrister:
- Jaha, jag brukar jobba till fem. Klockan fem är det slut för dagen. Jag har barn förstår du.

Som om jag skulle behöva förklara att det nordiska slaveriet avskaffades av Magnus Eriksson år 1335.

Bokutmaning

Nu ska jag äntligen ta mig an den bokutmaning jag fått av Masarinmamman.

Vilken bok läste du senast?
Labyrinten av Kate Mosse.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Har jobbat min första vecka efter mammaledigheten och orkar inte läsa ett skit. 

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Det har jag verkligen ingen aning om och jag bryr mig inte heller.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du “nu har jag en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra hälften” kvar o.s.v.?
Inte hur många sidor kanske men jag brukar mäta ut när jag läst hälften. Är det en riktigt bra bok är det lätt att gripas av lite panik när det är närmre slutet än början.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Alla ovanstående tips förutom bloggar. Jag läser faktiskt inte särskilt många bloggar.

När blir en bok för lång?
När den är dålig.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nej, jag läser helst på svenska. Men ibland blir det på engelska. Senast en bok i serien om den underbara Mma Ramotswe av Alexander McCall Smith. Det värsta företag jag gett mig in på när det gäller att läsa böcker på andra språk var Umberto Ecos I rosens namn på spanska. Det var att ta sig vatten över huvudet kan jag säga…

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Det var ganska länge sedan jag läste den men jag måste ändå säga Illusionisten av John Fowles. Den är magisk, magisk, magisk.

Kan du nämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
Allt av Klas Östergren lyckas jag bara inte komma in i fast jag gärna vill.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Det är en salig blandning. 

Rekommendera 5 författare:
Ernest Hemingway, Arundhathi Roy, C.S Lewis (oj vad jag längtar till jag får läsa Narnia-serien för Alva), Michail Bulgakov, Milan Kundera.

Vad hände nu då?

Jag är disciplinerad. Går från jobbet klockan fem prick. Passerar affären på hemvägen och sätter nyckel i dörren strax efter halv sex. Lilla E och Alva kommer springandes och krypandes till dörren. Mannen kommer släntrande strax efter. Jag pussar blöt kattnos, matkletig barnkind och snusdoftande mansmun. Sveper förbi mannen med dottern på armen. Vi leker ett tag sen gör jag middag. Mannen och jag äter medan Alva tuggar majskorn och showar. Jag leker lite till med Alva, sen är det grötdags, pyjamasdags, borsta tändernadags och läggdags.

Kvart i åtta börjar jag fixa i köket. Bannar mannen för lite smått och gott som har med ordning och reda att göra. Mannen bannar raskt tillbaka för att jag lämnat en öronpropp i sängen och hårspännen på toaletten som Alva kan tugga i sig. Vi småtjafsar ett tag om vardagens begivenheter. Strax före nio är vi klara med fixande och tjafsande. Hemmet ser fortfarande ut som ett bombnedslag och jag är galet trött. Egentligen vill jag lägga mig direkt men kryper upp ett tag hos mannen i soffan av ren vana. Det är ju så vi alltid brukat göra!

- Ska det vara så här nu? Jobb hela dagen, leka med barn, fixa hemma, planera för att vardagen ska funka, lite allmänt tjafs? När ska VI hinna umgås och prata med varandra?

Jag tittar uppfordrande på mannen. För några dagar sedan var det bara han och jag i Spanien. Nu är situationen helt annorlunda.

- När vi blir pensionärer, älskling. Det är väl så folk brukar säga?
- Men jag vill umgås med dig nu, gnäller jag.

Det är en omställningsfas, det inser jag också. Ett tvärt kast från en lång gemensam sommar till jobbliv och vardagsliv. Det kommer ta ett tag att vänja sig. Och att få det att funka.

Ett annat liv

Igår började jag jobba. På morgonen pussade jag mannen och dottern adjö och gick till jobbet. Mitt nygamla jobb. Det är drygt två år sedan jag senast klev in genom den dörren som anställd. Välbekanta ansikten, nya ansikten, leende ansikten. Allihop ser ut som min första fröken, det känns precis som första dagen i skolan, jag har pappret med hästarna på under armen. Pirrigt, förväntningarna som skvimpar i magen. Jag får en ny fin telefon-dator-kalender-som-synkar-hela-världen-grej som jag inte alls förstår hur den fungerar. Jag får en plats på ett kontor. Jag får arbetsuppgifter. Jag har rekorderliga kläder, inga som skulle passa för sandlådan eller långa barnvagnspromenader. Men det känns roligt. Riktigt roligt.

Kvällen innan

Det är kvällen innan vi ska åka. Jag tigger till mig att få lägga Alva trots att det är mannens kväll. Det är som att få en present med blankt papper och vackra snören. Vi kurar ihop oss i sängen, dottern och jag, som så många kvällar förr. Hon lägger armarna om min hals, våra näsor nuddar varandra. Det är torsdag kväll och när jag inser att jag inte kommer att få se dottern i vaket tillstånd förrän tisdag morgon börjar jag gråta. Tårarna väter mitt ansikte, kudden och Alvas hår. Min mamma har varit hos oss några timmar, Alva har varit uppspelt och glad och vi lägger oss nästan en timme efter normal tid. Det tar inte många minuter innan dotterns andetag blir djupa och den lilla kroppen slapp. Men jag ligger kvar länge, snusar och njuter av barnakroppen så nära min, sparar kroppsminnen, pussar, kramar, det tar emot när jag äntligen lägger ner min lilla tjej i spjälsängen. Sov gott min älskling, vi ses på tisdag.

På väg

Vi har några sänglampor och en tavla att skruva upp. Tvätt att tvätta. En lägenhet att städa. En packning att packa. En mormor att ta emot. Och en dotter att pussa och krama så många gånger att det varar i fyra dagar. När allt detta är gjort far vi till Spanien. Till Malágas heta stränder, trånga gränder, paradgator och torg, gudomliga tapas och tinto de verano, spanjorer i eldig sevillanas, malága dulce på El Pimpi och siesta om eftermiddagarna. Där i vattenbrynet ligger den bit av mitt hjärta och skvalpar precis så som jag lämnade den för tio år sedan. Det ska bli så roligt att hälsa på igen.