En stackars boxartjej

Vi är på födelsedagskalas. Mannens svåger fyller år. Alva stortrivs. Särskilt spännande är det att krypa i trappan. Vi har ingen trappa hemma. Mannen och jag är imponerade över vilken hastighet dottern tar sig upp till andra våningen. Dessemellan provar hon trevande att gå mellan fastrar, farbröder, kusiner och föräldrar. Små vingliga steg som blir fler för varje dag. Men just innan vi ska gå hem händer det.

Alva faller rakt på kanten på soffbordet. Hon slår i överdelen av näsan som snabbt bli blå och svullnar upp till dubbla storleken. Efter en stund av tårar kan vi konstatera att det ser värre ut än vad det är. Förr värre ser det ut. Vår söta tjej ser ut som en boxare som gått några varv för mycket i ringen.

Boken om Alva igen

Stickisigt och sött som hallonsoda hade av något skäl (troligen mitt knapprande) blivit avpublicerad. Här kommer länken igen för er som hört av er om att ni inte hittade boken.

Livets prioriteringar

Pappor som tar ut föräldraledighet jobbar mindre under hela barnets uppväxt. Om det handlar en artikel i dagens DN. Forskarna är dock inte säkra på vad som är hönan och vad som är ägget. Antingen har föräldraledigheten helt enkelt påverkat papporna att inte jobba så mycket när barnen växer upp. Eller så hade papporna tidigt ett engagemang för barnen och valde därför både föräldraledighet och senare även att arbeta mindre.

När jag läser den här typen av artiklar blir jag arg, ledsen och glad. Arg och ledsen över att såna här artiklar överhuvudtaget existerar. Över att män OCH kvinnor dras med i myten om att den som jobbar mest vinner. Har ni hört någon enda människa summera sitt liv med orden: Jag borde jobbat lite mer? Däremot har jag otaliga gånger hört orden: Jag var nog inte en särskilt bra pappa. Jag jobbade alldeles för mycket när barnen var små. Det ångrar jag nu. Och så ser man de gråhåriga gubbarna leka som galningar med sina barnbarn i ett desperat försök att skrapa ihop smulorna från det som redan gått förlorat.

Sen blir jag glad över att mannen och jag redan har våra prioriteringar klara.

Jag kan gå!

Plötligt släpper Alva taget om pappas ben och går från vår säng till dörröppningen. Sedan sätter hon sig på ändan. Det är kanske tio steg. Hon försöker igen. Och igen. Dottern har kommit på hur man gör. Nu dröjer det inte länge innan vi har en ettåring som springer omkring i lägenheten.

Hösttid

Sommaren är obönhörligen slut. Utanför vårt vardagsrumsfönster har träden börjat skifta i orange, rött och lila. Parken där vi nyss solade och plaskade i dammen ligger öde. Gräset som trampats av barnafötter och flipflops blir nu nött av höstskor på väg till jobb. Vinden pinar. Vattnet nedanför Fredhälls klippor är stålgrått. Det har blivit kyligare om kvällarna. Myströjor och filttofflor åker fram. Alva har fått pyjamasar med långa ärmar och ben. Hon vägrar att ha täcke på sig. Nu är det hösttid. Tid för tända ljus, långkok, händerna om varma tekoppen, promenader med stickade tröjor, fallande mörker, lågmälda samtal, sommarsinnet som lägger sig till ro.

Hejba!

När jag går till jobbet om morgonen sitter Alva på golvet i hallen och vinkar och säger Hejdå! Eller. Hon säger inte riktigt Hejdå. Hon säger Hejba! Hejba! Hejba!

Boken om Alva är här

Nu är min Blok* klar. Ett urval från min blogg från första året med Alva finns nu att köpa som pocket eller e-bok på Vulkan. Det är ju helt galet! Kolla här.

Så nu kära vänner och bloggbekanta är det bara att shoppa på! Helt ojävigt måste jag säga att det kan vara den bästa presenten till alla era vänner som precis fått barn!

* En Blok, har jag fått lära mig, är en bloggbok.

Det närmar sig

Alva står korta stunder utan stöd. Går ett par snabba steg innan hon fångas upp av mammas eller pappas armar. Nästan springer med sin gåvagn. Det närmar sig.

Alvas nya pyjamas

Alvas nya pyjamas är köpt på Zara Home i Barcelona. Den har till och med ett A broderat på bröstfickan. Nybadad med vattenkammat hår ser hon ut som en mycket söt liten farbror i sin nya outfit.

Nattnomader

Alva somnar bredvid mig i vår säng. När hon somnat bär jag in henne till spjälsängen och går och lägger mig. Mannen är vaken ett bra tag till. Framåt midnatt somnar han i vår säng. Jag vaknar. Mannen snarkar vilket som vanligt gör mig tokig. Jag tar täcke och kudde och går och lägger mig i soffan i vardagsrummet. På vägen passerar jag katten som sover i en keramikskål. Vid halv fem vaknar dottern. Jag hämtar henne och lägger henne bredvid mig i soffan. Hon somnar om. Strax därpå kommer lilla E och kurar ihop sig i mina knäveck.

I min familj är vi just nu riktiga nattnomader.