Jag vet

- Vet vi egentligen hur bra vi har det?
Mannen lägger armarna runt mig, den skäggiga kinden mot min. Den retoriska frågan i mitt knä. Vi har precis avslutat en diskussion om skilsmässor. Om människor som stannar i dåliga relationer. Om att gå omkring i samma liv och inte se varandra.

Vänner och bekanta säger då och då just det. Du vet inte hur bra du har det. Men har man varit där jag varit, i utkanten, med utsikt över botten, så många trasiga dagar och trasiga relationer, och sen simmat upp till ytan, fått huvudet ovan vattenytan, dragit in den klara luften, när ens innersta jag placerat sig i en hängmatta med ett grässtrå i munnen, och alla val som görs plötsligt görs för ditt eget bästa, och när, vid sidan av livets vardagliga petitesser, den enda rädslan handlar om dina näras och käras hälsa, men med vetskapen om att den röda dagboken från förr ligger där i skåpet med svarta ord i rader, då är jag tacksam för de där andra åren, det där andra livet, för ett är säkert, jag vet hur bra jag har det.

Vilken start på helgen

Efter en lång arbetsdag (jag åkte till Arlanda strax före sju och är hemma igen strax före åtta) öppnar jag dörren. Och möts av en dotter som kommer rusande med en gigantisk blomsterbukett i famnen.
- Mamma! Bommor!
I bakgrunden står mannen och ler. Med näsan i blommorna kliver jag in i lägenheten. Som är städad. På köksbänken står en skål med jordgubbar. Vilken start på helgen!

Dreams

Åker tåg genom sommarsverige. Från Östersund via Sundsvall hem till Stockholm. Ängar, fält, skogar i alla nyanser av grönt utanför fönstret. Jag lyssnar på musik på Youtube. Och hittar den här underbara versionen av vår låt som framfördes under vigseln. Ingen version kan dock slå min vän A:s version på vårt bröllop. Mannen och jag var hänförda.

Älskade Andalucien

Andalucien. Min ständiga längtan. Efter vindlande gator och torg. Heta stränder. Tapasbarerna. Tinto de verano. Flamencorytmerna. Spanska ord och toner. Mañana-mentaliteten.  Arabiska teterior. De vita byarna utkastade över bergen. Varma, mörka nätter liggandes på rygg på en takterass. Medelhavets flämtande vågor. Livet som vibrerar och skälver.

Efter några glas vin har jag övertygad mannen och några goda vänner om gemensam semester i Nerja. Nu har vi hyrt ett hus. Bokat flygbiljetter. Våra vänner har aldrig varit på Costa del sol. Det känns som att få ge dem en gåva.

Nu blir det reklam

Gooh!-snabbmat är den enda snabbmat jag smakat som får de rödvita dukarna och artiga kyparna att trona upp sig strax intill. Alvas och min favorit är Kycklingbröst med rosmarindoftande pasta.

Några språkminnen att spara

- Vad heter du?
- Ava Bejlund!
Dottern presenterar sig numera med för och efternamn.

I affären.
- Ava gubbar!
Ett litet finger pekar bestämt på jordgubbarna. Mamman ger omedelbart efter. Vi smaskar tillsammans från kartongen på vägen hem.
- Ava mera gubbar!
- Ava mmmm gubbar gott!
En mycket belåten liten dam strålar med ett jordgubbssaftfärgat ansikte.

- Börnen sove, börnen sove, itte fali! Björnen sover, björnen sover, inte farlig.

Språk i raketfart

Mannen och jag häpnar över vår 20 månader gamla dotters språkutveckling.

I parken.
- Ava gunga stoja gungan!
Dottern lyfts upp i gungan.
- Mera sart (fart)! Mera sart! Mera sart!
- Ava gunga där botta!
Pekar på de små gungorna längre bort. Vi går dit och placerar dottern i gungan.
- Mera sart! Meeeera sart! Meeera sart!
- Mamma stå bakom!
Mamman ställer sig snällt bakom och puttar på gungan. Och är fascinerad.

Födelsedag i skuggan

Idag är det min födelsedag. Den känns som en parentes efter veckan som gått.
- Du behöver inte köpa någon present, säger jag till mannen.
Halv sex väcks jag av mannen. Eller. Jag är redan vaken men har helt glömt att jag fyller år och ligger och tänker på jobb. I vanliga fall brukar jag förväntansfullt lyssna till skramlet i köket. Alva sover så den traditionsenliga frukosten på sängen får  förpassas till vardagsrummet. Vi knaprar på bröd som förvarats i papperspåse över natten och är hårt som sten. Vi äter marabouchoklad. Jag är 37 år nu. Jaha. Jag tycker om födelsedagar. I vanliga fall. Men just den här födelsedagen hamnar i skuggan.

Mamma tittar dato’n!

Mannen och jag använder vår bärbara Macbook flitigt. Något som Alva, vars språkutveckling just nu går i hisnande fart, observerat.

Mannen sitter med dottern vid köksbordet medan hon slevar i sig kvällsfilen. Jag sitter i soffan med datorn i knät. Plötsligt vänder sig Alva till mannen och konstaterar:
- Mamma tittar dato’n!

Honeymoon outfits