Födelsedag i skuggan

Idag är det min födelsedag. Den känns som en parentes efter veckan som gått.
- Du behöver inte köpa någon present, säger jag till mannen.
Halv sex väcks jag av mannen. Eller. Jag är redan vaken men har helt glömt att jag fyller år och ligger och tänker på jobb. I vanliga fall brukar jag förväntansfullt lyssna till skramlet i köket. Alva sover så den traditionsenliga frukosten på sängen får  förpassas till vardagsrummet. Vi knaprar på bröd som förvarats i papperspåse över natten och är hårt som sten. Vi äter marabouchoklad. Jag är 37 år nu. Jaha. Jag tycker om födelsedagar. I vanliga fall. Men just den här födelsedagen hamnar i skuggan.