Till salu

Nu är paradiset där vi gifte oss till salu. För 17 miljoner. Våra bröllopsdagar får vi tydligen fira någonannanstans.

Första dagen på dansskolan

Det är första dagen på Alvas dansskola. Knattedans från 2 år. Klockan är kvart över nio på lördag morgon. I salen som kantas av klassiska balettstänger sitter en ring med förväntansfulla barn och föräldrar. Fröken heter Birgitta. Hon lär sig alla barnens namn i en handvändning. Sen leker vi lekar.

Jag hittar en sten på stigen (knuten näve). Vad kan det vara? Två loppor (två fingrar upp), två löss (två fingrar upp) och en snigel (tummen och handen blir en snigel) och tio stycken kittelmöss!
Föräldrafingrarna springer över barnens magar. De tjuter av skratt. Det här verkar vara en riktigt rolig danskurs. Om man är pigg och utvilad. Det är inte vår dotter. På fredagen är vi på middag hos familjen N. Alva och H leker som galningar och somnar gör hon först framåt tio på kvällen. Men vaknar lika tidigt som vanligt.

Det är en trött danskursdeltagare vi har med oss. Som helst vill sitta i mammas knä. Ibland glömmer hon att hon är trött och rusar fram och tillbaka över golvet. Men snart är hon tillbaka igen med kinden mot min och armarna runt halsen. Både mannen och jag är dock övertygade om att dottern kommer att gilla knattedansen med några timmars mer sömn i den lilla kroppen.

Vilken start!

Det är morgon. Alva och jag sitter i soffan och tittar på Nalle Puh. Plötsligt lägger dottern handen på min kind och tittar på mig djupt i ögonen.
- Mamma! Fina ögon!
Sen far hennes lilla hand ner på min arm.
- Fina armar!
Kan man få en bättre start på dagen?

Alvas kitschkudde i sitt sammanhang

Nu är Alvas nya säng klar. Överkast sydda i tyg från Marimekko, randiga kuddar från Afroart, elefantkudde från Svenskt Tenn och kitsckudden från Plan 1 som grädde på moset.

Alva tröttnar

Mannen och jag tittar på Här är ditt liv. En lång stund leker Alva mellan oss i soffan. Men till slut får hon nog. Med bestämda steg går hon fram till tv:n, stänger av och spänner blicken i sina föräldrar.
- Så tråkigt!

Hösten dröjer

Vi promenerar längs vattnet mot Rålambshovsparken.  Solen glittrar i Alvas hår. Värmen placerar jackorna under vagnen. Det är egentligen inte en särskilt lång promenad. Men det tar sin tid. För en tvååring finns det mycket spännande att titta på under vägen. Vi har ingen brådska. Vid Smedsuddsbadet vill dottern ta av sig skorna. Sand och mälarvatten. Om sommrarna är här så mycket folk att vi vanligtvis undviker den korta stranden. Nu ligger den nästan öde. Vi äter lunch på Boule och berså i Rålis. Sista öppna dagen för säsongen. I parken ligger en ung kvinna i rosa bikini. Hon ser malplacerad ut. Träden över hennes huvud har börjat skifta i orange och gult. Hösten dröjer men är är snart här.

Störd husfrid

Mannen har varit förkyld och hängig i nästan två veckor. Jag är gravid med en förkylning i antågande. Det är definitivt ingen bra kombination för husfriden.

På ultraljud

Jag är ännu nervösare än förra gången. Mannen är lite sen. Jag sitter själv i soffan och fingrar på knäna. Vi ska på ultraljud.
- Det är vanligt att man är nervösare andra gången, bekräftar barnmorskan en stund senare.
Kanske är det för att man förstår vad som står på spel. Men vi behöver inte oroa oss. Där i magen ligger en ljuvlig och perfekt liten bebis. Nästippen som står upp, fem fingrar, magen och benen, den välvda pannan och det lilla hjärtat som slår precis som det ska. Vi längtar efter dig. Alva ska bli storasyster. Till en lillasyster.

En finsmakare

Alvas yngsta kusin M, som är drygt ett år, har liksom sin storebror V varit en kräsen typ vad gäller mat. Hans föräldrar har prövat det mesta men det är inte mycket som passar unge herrn. Nu berättar min syster att de äntligen upptäckt vilken mat M föredrar: Hallonbalsamvinäger och ricottaost.

Bye, bye, Johnny, good bye

Jag är femton år. Min syster ska bli tolv. Vi står utanför biografen i Varberg där vi tillbringat vår barndoms somrar. Kinderna blossar. Mitt tonårshjärta klappar. Jag har varit med om mitt livs filmupplevelse. Jag har sett en film som rymmer alla mina drömmar. Kärleksdrömmar. Trånande drömmar om ouppnåeliga män som plötsligt kan nås.  Dansstjärnedrömmar. Drömmar om att duga precis som jag är. Drömmar om att aldrig, aldrig behöva sitta i hörnet.

Drygt 20 år senare har  jag säkert sett Dirty Dancing minst femti gånger. Jag kan alla repliker. Alla scener. Jag älskar den fortfarande. Men nu har Johnny somnat. Bara 57 år gammal har Patrick Swayze dött i cancer. Min syster ringer på morgonen när medierna kablat ut nyheten. Vi har en minnesstund där i telefonen.
- Du, säger min syster, det här känns större än när Michael Jackson dog.
- Ja, säger jag, det gör det.