- Lun! Mamma, lun!
Edith ser uppfordrande på mig. Jag förstår inte vad hon vill säga.
- Lun! Lun!
Jag letar efter ord som matchar med lun, men ingen klocka ringer. Edith upprepar ordet igen. Då tittar Alva stillsamt på mig över köksbordet.
- Mamma, hon säger lunch.
- Menar du lunch? säger jag till Edith.
Yngsta dottern skinner upp. Precis! Äldsta dottern skiner lika mycket. Hon som förstått.
En stund senare sitter Alva bredvid Edith och berättar om blommor och fåglar som finns på Ediths mugg. Lillasyster lyssnar uppmärksamt. Närheten mellan de två, lillasyster som skrattar förtjust när storasyster skojar, storasyster som ömsom busar, ömsom ömmar för den mindre. Det är så fint att se på systerskapet som växer ur en alldeles självklar samhörighet.
Okt23
