Snöfrossa

Snön faller hela dagen. Efter middagen smyger mannen, dottern och jag ut på vår vintervita gård. Det är bomullstyst. Vi rullar snöbollar och gör en snölykta. Mannen gör en snögubbe. Alva åker rutschkana ner för den snöklädda slänten. Som vi längtat. Efter en oändligt lång och grå höst kastar vi oss som svultna över snön. Jag ser på mitt barn som lycklig tumlar runt i det vita. Och hoppas att de där borta i Köpenhamn ska enas kring något som skapar förutsättningar för snö även i framtiden.

Kom Mella!

När Alva badat och kurat en stund i badrocken i mammas eller pappas knä är det dags för Mella att göra entré. Mella har fötts ur dotterns fantasi, namnet har hon också kommit på själv: Badrocken som rullas ihop till en boll, badrocksskärpet som knyts runt bollen som ett koppel. Alva tar tag i skärpet och ger sig iväg med badrocken i släptåg.
- Kom Mella!

Musikalisk dotter

Idag har vi varit på smaskig luciafika hos fina P och M. Deras lilla tvåa var full av stora och små som åt allehanda hembakade kakor och julgotter. Höjdpunkter för Alva var när hon upptäckte pianot i vardagsrummet, hon satte sig raskt på pianopallen och satte igång. Under det blandade klinkandet, som troligen fick grannen under att sätta i öronproppar, anade mannen och jag en viss musikalitet. Sånt gör föräldrar.

Kärlek i luften

Just nu är det mycket kärlek i luften runt dottern. På förskolan har Alva två bästisar, Mira och Majken. Efter att ha varit hemma med ögoninfektion i över en vecka utbrast dottern:
- Mamma, jag längtar efter Mira och Majken!

Idag berättade jag att mormor och morfar kommer på besök senare i veckan.
- Mamma, jag vill krama mormor och morfar!

Däremellan är det mycket pussar, kramar och Jag tycker om dig mamma och pappa!

Ett hjältehjärta har slutat slå

När jag slår upp dagens DN läser jag en notis som får tårarna att börja rinna. Ett hjältehjärta har slutat slå. Stig, du var en av de finaste människor jag mött. Vila i frid.

Tycka om

Vi sitter hela familjen i soffan. Plötsligt läggar Alva en arm om mannens hals och en om min.
- Jag tycker om dig mamma och pappa!

Bygga lego

Alva bygger lego. Giraffer med sin pappa. Torn. Hus. Särskilt Villa Villerkulla bygger hon. Den här kvällen bygger hon med lego på min mage. För att visa sin lillasyster hur det går till.

Räddande ängel

Alva har fått en segdragen ögoninfektion. Mannen och jag är överhopade med jobb. Vi vabbar halva dagarna var och sitter håglösa i soffan om kvällarna när dottern lagt sig. Ni som har spelat tetris kan säkert förstå liknelsen med de där klossarna man ska sortera som efter ett tag faller så snabbt att man inte hinner med – till slut Game over. Ungefär så tror jag att vi båda känner oss där vi sitter i soffan med våra almanackor och försöker planera efter vems möte som är viktigast. Vi är realistiska och bedömer att dottern får vara hemma resten av veckan. Då ringer min mamma som precis landat i Varberg efter två veckor på Teneriffa. Mitt i den där borta-bra-men-hemma-bäst-känslan som alltid infinner sig efter en lång semester konstaterar hon:
- Ni behöver ju hjälpen, jag sätter mig på tåget ikväll.
Sån är hon. Min mamma. Min fina mamma. Tack.

En helg av ögoninfektion

Alva har hållt sig frisk i princip hela hösten. Men nu har är det tjockt i näsa och ögon. Det klibbar och kletar. Mannen och jag turas om att torka ögonen med vattenindränkta bomullspads. Dottern protesterar. På lördagen lapar vi girigt i oss ljus från solen. Det känns som att vi inte sett den på en månad. Alva kastar sig ut för en rutschkanna som jag får svindel av när jag står på toppen och tittar ner mot mannen som ska ta emot. Vi har under omständigheterna en riktigt mysig helg även om mannen och jag håller tummarna hårt i fickorna för att dottern ska vara frisk till måndagen.

Charmiga stunder

Idag har jag fått uppleva två ljuvligt charmiga stunder med dottern:

Vi är på väg hem från dagis. Alva rabblar:
- Mamma heter Malin, pappa heter Torkel, Alva heter Berglund.
Jag tänker att jag ska försöka förklara det här med för- och efternamn för min tvååring.
- Hjärtat, du heter ju Alva, mamma heter Malin, pappa heter Torkel och i efternamn heter vi Berglund allihop.
Dottern tittar misstänksamt på mig.
- Näääääää, Alva heter Berglund.
- Å mamma och pappa heter också Berglund.
Fundersam uppsyn. Sedan kommer det prövande.
- Mamma heter Berglund. Pappa heter Berglund. Alva heter Berglund.
Kort tystnad. Sedan konstaterar hon:
- Det var lite konstigt.

Senare på kvällen. Det är dags för dottern att sova och det är mannens läggkväll. Jag försöker säga godnatt men Alva har fullt upp med att pyssla med sina leksaker och ignorerar mina försök att kramas. Till slut ger jag upp.
- God natt älskling! säger jag och börjar gå ut ur dotterns rum. Då kommer det bestämt innifrån rummet:
- Mamma! Kom tillbaka! Vi måste kramas!