Den magiska veckan är här. Vecka FÖRTI. Det är den 23 juli och den sista veckan har precis börjat. Jo jag vet att vi minsann ska vara förberedda på att gå över tiden, förstagångsföräldrar och allt. Men det spelar ingen roll. Det är i alla fall vecka 40.
40 veckor. De sista veckorna som vi bara är pojkvänflickvän och inte mammapappabarn. Vad har vi ägnat dem åt?
De första fem ovetandes med kontinentalt rödvinsdrickande till vardagsmiddagen och oskyddat nojsande i sängen. Men med den ständigt närvarande tanken att om några månader så kanske. Vecka sex med att göra tre graviditetstester för att vara helt säkra på att det verkligen var möjligt att bli gravida så där bara direkt. Vecka sju med att fascinerade titta på den lilla pricken på bilden från det vaginala ultraljudet. Det var visst möjligt! Vecka åtta till tretton med att långsamt sippra ut den magiska hemligheten. Först till våra familjer, sedan till vännerna och slutligen till våra arbetsgivare. Vecka fjorton till arton med att försöka känna de där första fisksprittarna i magen och oroa oss för ultaljudet. Efter vecka arton: Boandet!
Först fick vi lära oss det helt nya begreppet: Att boa. Sen satte vi igång. Vi har rivit garderober, rivit väggar, byggt väggar, besökt otaliga byggvaruhus, målat, tapetserat, sytt kuddar och varit på IKEA fler gånger än vad han som ska bli pappa trodde var möjligt ens i sina värsta mardrömmar. Flämtande har vi suttit på golvet i lägenheten och stönat: Nu är det slut på boandet! Sen har vi fortsatt.
Köpt och tvättat bebiskläder, lånat bebiskläder, sorterat i storlekar, köpt svinsvindyr vagn, köpt skötbord och tvättbalja och babyskydd. Fixat bebissäng och bäddat med ärvda spetslakan. Vi har profylaxat och mammayogat och gått på förlossningsförberedande kurs. Den blivande mamman har till den blivande pappans förtret lagt till ytterligare tre tidningsprenumerationer till de tidigare: Family living, Mama och Vi föräldrar. Den blivande mamman har gått med i klubb Libro, klubb Pampers och klubb Föräldranätetellernåt och fått högar av gratisprover på posten.
I vecka 38 lovar vi varandra att nu, nu har vi minsann boat klart. Vi skiter i det sista omålade, flagiga dörrfodret och sjunker flämtandes ner i en hög på soffan. I skräck zappar vi förbi Äntligen hemma,Room service, Ernstlarvarsigitorpet, Supernanny och Babymindreader. Med något längtansfullt i blicken följer vi istället Charles och Sebastians dekadenta leverne i En förlorad värld.
Mammapappabarn 
Pärledagar i livet
Jag hade en klasskamrat en gång var uppsats magistern läste högt för oss som exempel på hur vi andra med B-betyg i svenska egentligen skulle skrivit. Hon skrev om sommarlovet – om hur sommarlovet var som ett pärlhalsband med en del dagar som stora skimrande pärlor och andra dagar som små pärlor. Hon skrev inget om knutarna emellan. Och så tycker jag mitt liv varit – några riktigt stora pärlor, många många små pärlor och så ibland knutar – en del små och egentligen bara en stor.
Mina stora skimrande pärlor är förlossningsdagen med mina tre underbara flickor tillsammans med den man jag lever med och älskar mer för varje år. Olika är pärledagarna och olika är flickorna men lika fantastiska. Jag kan efter 35 år exakt beskriva dessa tre dagar. Och sen kom den fjärde stora pärledagen när mitt första barnbarn föddes. Men den förlossningsdagens väntan var värre än mina egna och när telefonen äntligen ringde stod jag tillsammans med en av mina bästa vännner på S:t Sigfrids plan. Hon hade under en timma eller två försökt skingra min oro med promenad och prat men jag har idag ingen aning om var vi gick eller vad hon pratade om. Och lyckan att utanför dörren på BB få se och hålla denna lilla fantastiska människan som var mitt barnbarn – det blev bara varmt. Och nu kan han redan säga rökdykningsaggregat .Och nu ska jag snart få göra det igen. Livet är verkligen fantastiskt. Förra sommaren gick jag i väntan på att ta farväl av min mamma och nu går jag här i väntan på att få ta mitt andra barnbarn i famn. Vem är du ?
Grattis..!