Peppar, peppar, ta i trä

Standard

Vi ligger på en filt i skuggan av ett träd i parken strax intill vår lägenhet. Alva är fem dygn. Hon har sovit en lång stund i vagnen. Nu ligger hon bredvid mig och ammar. Han som nyss blivit pappa och jag löser korsord. Lite längre bort hörs skratt och skrik från barn i plaskdammen. Som i inledningen till Cornelis Vreeswijks Turistens klagan. Vi skrattar och säger att nästa sommar. Nästa sommar kommer Alva med lite hjälp kunna treva sig ner i det grunda vattnet.

Innan Alva kom hade vi blivit matade med allt som kunde gå snett den allra första tiden. Amningen som inte skulle fungera. Bebis som skulle vara vaken hela nätterna. Tredjedagendepression eller, ännu värre, en längre förlossningsdepression. Vi konstaterar nöjt att vi sluppit allt det där. Amningen fungerade direkt och vår dotter är en riktigt sömntuta. Och någon maternity blues har jag inte alls känt av. Vi känner oss som en harmonisk och lycklig liten familj där allt är nytt men fungerar.

Kanske är vi inte tillräckligt ödmjuka i vårt belåtana kluckande över hur bra allt går för just oss.

Kvart i tio på kvällen kommer han som nyss blivit pappa ut från badrummet. Han har en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
– Har du spolat ned något man inte ska i toaletten? Det är stopp.
– Det tror jag inte.
– Alltså något annat än toalettpapper och det som kommer ut den naturliga vägen?
– Kanske lite hushållspapper, säger jag med liten röst. Eller kanske ganska mycket hushållspapper när toalettpappret var slut. Och kanske eventuellt några våtservietter och bomullstussar också. Men jag trodde inte det var så farligt.
Säger jag och känner mig allmänt brudig.

Bekymmersrynkan i mannens ansikte får en mer ilsken ton. I badrummet kluckar äckligt toalettvatten under hela badkaret. Han som nyss blivit pappa är en händig kille men det är stopp för långt ner för att vi ska kunna lösa det på egen hand. Vi får ringa jouren som kan komma om en timme. En timme! Det betyder efter elva. Jag är redan dödligt trött och dödligt kissenödig. Vi måste dessutom ringa grannarna och säga att de inte får spola på sina toaletter eftersom det troligen är stopp i stammen.

Vad gör en nybliven mamma i det här läget för att på bästa sätt hjälpa till? Jag tycker storgråta är en bra idé så jag sätter mig i soffan och gör just det. Och lämnar den oskyldige mannen att hantera problemet

Jouren lyckas reda upp situationen. Stoppet försvinner. Vi andas ut. Då får katten syn på en fluga. Vår innekatt är inte bortskämd med potentiella byten. Han brukar vara imponerande smidig men rusar nu vilt efter sitt byte. Och river ner min dyra designerlampa i golvet som går sönder.

Bästa fru Fortuna, du turens gudinna. Vi har förstått vinken och lovar att i fortsättningen vara mer ödmjuka inför det faktum att vår alldeles nya lilla familj fått en så fin start. Peppar, peppar, ta i trä.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s