Vem ska trösta pappan?

Standard

Jag har två systrar. Den yngsta är sladdis. Hon låg i samma slags plastvagn som Alva när hon kom. Vi fick hälsa på på BB och turas om att köra henne i vagnen. Jag tyckte hon var det sötaste som fanns. Elva år yngre än mig och sju år yngre än mellansystern. Vi satt på rad på grästet vid sommarstugan och kliade varandra på ryggen. Mellansystern kliade mig. Minsta systern kliade mellansystern. Ingen kliade minstingen. Så är lotten för småsystrar. Och för nyblivna pappor.

Mammans uppmärksamhet riktas som en spotlight på bebisen. Hon matar, kramar, nynnar, pussar, byter blöjor, vojar sig över gråt som inte kan bestämmas. I allt detta känner sig mamman ibland vilsen och olycklig och behöver tröst. Hon behöver ett glas vatten när hon ammar. Omedelbar avlastning när pappan kommer hem från jobbet. Massor av kramar och pussar. Framför allt gråter hon för ganska mycket saker som hon annars inte gråter över.

Pappan tröstar. Hämtar vatten. Passar upp. Kramas och pussas. Gör precis allt det han ska göra. Men när han också blir trött och blir arg över småsaker får han ingen förståelse. Bara mer gråt från mamman. Och allt för att pappan har haft oturen att hamna längst bak i kliapåryggenkön.

Annonser

One response »

  1. Hej kollega o nyblivna mamma,
    Till att börja med vill jag säga GRATTIS!
    Du skriver så fint så jag sitter här helt trollbunden!
    Lisa tipsade mig om din blogg och nu är jag inne och läser på (i?)den emellanåt
    Kram
    Camilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s