Det finns inget dåligt väder

Standard

– Du, det spöregnar och blåser. Vi kanske ska strunta i att åka, försöker jag.
Han som nyss blivit pappa kelar med dottern i sängen. Jag får ett kort ögonkast.
– Du får väl ta på dig, konstaterar han bara.
– Lätt för dig att säga som har massor av kläder att välja på, gnäller jag.
– Jag har faktiskt bara ett par byxor, fortsätter jag och tar på mig min offermin. Det är synd om mig.

Han som nyss blivit pappa har all uppmärksamhet riktad mot dottern. Jag får ingen sympati alls. Slokörad lommar jag ut i köket med mitt kaffe. Sen tar jag på mig mina nya fina byxor som jag beställt på postorder från H&M. I vanliga fall hade jag kanske inte varit superimponerad av ett par H&M-jeans men nu är jag kärare i dem än jag varit i något plagg. Det är vanliga jeans. Inga mammajeans. De är två nummer större än min vanliga storlek men de sitter riktigt bra. Jag lovar mig själv att aldrig mer kliva utanför dörren i mina mammajeans.

Iklädd mina nya byxor, gummistövlar och en gammal vindjacka sitter jag med dottern bak i bilen. Vi är på väg till Lidingö för att titta på loppet som mannens bästa vän och fästmö springer.
– Oj, vad det regnar, säger jag.
– Oj, vad du är gnällig, säger han som nyss blivit pappa glatt. Av någon outgrundlig anledning är han ganska förtjust i spöregn och blåst.

Fältet där löparna går i mål har förvandlats till en leråker. Nu har himlen dessutom öppnat sig och vi hukar under våra medhavda paraplyer. Mina byxor är genomblöta nertill.
– Det är väl bättre om du stoppar in byxorna i stövlarna, säger mannen.
– Det ser fult ut, mumlar jag.
– Förlåt?
– DET SER FULT UT!
Jag försöker inte ens förklara för mannen varför det är viktigare att känna sig snygg i sina nya jeans än att vara torr i spöregnet. Egentligen kan jag ju inte förklara det ens för mig själv.

Jag kikar på Alva som sover djupt. Det ser ljuvligt ombonat ut där i vagnen. Det är lite folkfeststämning trots regnet. Bortsett från blöta byxben är jag varm och torr. Jag måste erkänna att det trots allt är riktigt mysigt. Jag sticker min hand i mannens. Så klampar vi iväg över fältet.

Annonser

3 responses »

  1. ganska tidig (10 30) söndagsmorgon i din gamla hemby på andra sidan. Har just läst hela din blogg och skrattat och gråtit (av rörelse förstås).Kram till dig och Alva och en klapp till honom som nyss blivit pappa. Skriv på!!!! Du har nu ytterligare en trogen läsare.

  2. Vad roligt att du tycker om min blogg. Det är jätteroligt att så många läser och lämnar gulliga kommentarer! Din dotter kommer och hälsar på när vi åker till västkusten. Kanske får jag träffa dig också.

  3. Du är ju så bäst! Vägrar följa med. Men följer med. Tjurar en stund för att få uppmärksamhet. Vägrar stoppa in byxorna för att det är fult. Vägrar bry dig om praktiskt. Inser tillslut att det är ganska mysigt. Kryper till korset. Jag är PRECIS likadan. Puss min älskade vän. Imorgon kommer vi hem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s