Ett år senare

Standard

Vi har skaffat oss vanor, dottern och jag. Morgonmyset i soffan är den bästa stunden på dagen. Alva är alltid strålande glad. Morgonpigg precis som sin mamma. Hon skrattar. Ler. Sprattlar. Tjuter lyckligt. Framåt nio börjar skrattet övergå i små uppfordrande skrik. Då är det dags för mat och en tupplur. Hon somnar utan protester i min famn. Jag brukar sitta så en lång stund, med dottern tätt intill. Det vilar ett lugn över tillvaron och den nya dagen som precis börjat.

Det är ett år sedan jag blev gravid. Någon gång under allahelgonaftonen. För ett år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli mamma. Ändå var hon redan där. Det skulle dröja ytterligare några veckor innan jag med darrande ben stod i badrummet och betraktade de blå, korslagda strecken. Chocken som sakta övergick i sprittande lycka. Sedan månader av väntan och längtan. Tre dygn av värkar, otålighet. Ska bebisen aldrig komma? Ögonblicket när jag känner hennes huvud mellan benen. Skriket. Det underbara skriket. Och så ligger hon i min famn.

Just idag är Alva tre månader. På tre månader har hon tagit en självklar plats i vårt liv. På tre månader har hon gått från att vara ett trekilos spädbarn till en sexkilos bebis som redan kan så mycket. Och vi har skaffat oss vanor.

Annonser

3 responses »

  1. När jag nyss skrivit mitt urladdande inlägg på bloggen är det så skönt och befriande att komma in i din värld, där jag åter kan få återuppleva och dela mysiga stunder från bebistiden. ABSOLUT inte sagt att den består av bara sådana (hu, nej!), men jag tackar för kontrasten just idag. Jag tycker så mycket om din blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s