Den som slumrar om natten

Standard

Klockan är ett. Det är stadsnattsmörkt utanför fönstret. Jag ammar Alva. Tystnaden omfamnar oss. Det enda som hörs är dotterns rytmiska klunkanden. Det är sövande. Jag slumrar till där jag ligger med Alva tätt intill.

Jag vaknar ur min slummer och lägger tillbaka dottern på hennes plats. Den lilla sängen i sängen som jag lånat av en väninna. Alva brukar nöjt sova vidare när hon ätit. Nu protesterar hon högljutt. Jag suckar. Vad är det nu då? Jag sticker till dottern nappen. Hon spottar bestämt ut den. Fortsätter att gnälla. Tittar anklagande på mig med sina stora, mörka ögon. Jag kollar blöjan. Nej, inget bajs. Försöker med att buffa rumpan. Men nej. Alva är uppenbart missnöjd. Det är hennes mamma också. Varför vill hon inte sova? Hon har ju precis fått mat. Jag kikar uppgivet på klockan. Och spärrar snopet upp ögonen.

Klockan är fem på morgonen! Jag har inte alls slumrat till i fem minuter. Vi har sovit gott i fyra timmar. Jag tittar skamset på dotterns uppfodrande, olyckliga ansikte. Hennes protester är ju helt berättigade. Det är dags för mat igen.

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s