När det kommer till traditioner är jag traditionell. När SVT för några år sedan valde att visa ett luciatåg med dalmasar uppklädda i vadmalsdräkter sjungandes allt annat än de vanliga luciasångerna. Då var jag en av dem som satt hemma i soffan och ramaskriade.
Min mamma ringer om en liten luciakrona i tyg. Man fäster den med ett band under hakan.
– Den är ljuvlig men jag hinner inte skicka upp den. Kanske nästa år?
Frågan är om Alva ska vara lucia, tärna, pepparkaksgubbe eller tomte? I år blir det nog vita kläder, lite glitter och glögg att överraska mannen med när han kommer hem från jobbet.
Kusin V:s mamma ringer. Lilla V ska ha luciafirande på dagis och kan inte heller bestämma vad han vill vara. Så hans snälla föräldrar laddar upp med flera alternativ.
– Mamma, jag ska sjunga Salta Lucia, säger V lyckligt. Och så ska jag vara loket!
Loket får så småningom sin förklaring. Lilla V väljer att vara lucia. Han får gå längst fram i tåget. Han får vara loket.
Loket…. vad gulligt, precis så är det ju.
Imorse satt jag och ammade Olle till SVT:s luciamorgon, väldigt mysigt. 🙂