Nere och så upp

Standard

Det är sen fredag eftermiddag. Alvas pappa är förkyld. Han ligger på sängen och vilar en stund. Jag sitter med dottern i soffan och kollar på något skitdåligt tv-program. Och känner mig supernere. I magen vilar en tung klump. Tårarna är inte långt borta.

I natt har Alva varit vaken mer än vanligt. Jag är tröttare än vanligt. Där i soffan minns jag en artikel jag läste om vikten av att skilja på trötthet och depression. Är man trött under en längre period kan det framkalla liknande känslor som vid depression.

En stund senare sitter jag med Alva i knät. Hon kiknar när jag sjunger Prästens lilla kråka skulle ut och åka. Nu bubblar det i kroppen av lyckokänslor över min lilla familj. Nedstämdheten är som bortblåst. Tröttheten är lagd åt sidan och fredagsmysglädjen har tagit över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s