Monthly Archives: januari 2008

Sova nära

Standard

Vi har börjat med en ny nattningsrutin. Fram till för några dagar sedan somnade Alva för det mesta vid bröstet. Nu har jag börjat med att lägga mig med henne i vår säng. Hon ligger där och kikar, pratar och sprattlar en stund. Vrider och vänder sig. Blir tröttare och tröttare. Till slut somnar hon utan protester med huvudet i min armhåla och den lilla kroppen vänd mot mig. Nära, nära ligger hon. När hon somnat lyfter jag över henne i hennes lilla ”säng-i-sängen”. Snart ska vi köpa spjälsäng och då lyfter vi henne dit istället.

Vi har bestämt att jag ska natta henne några gånger så att hon vänjer sig vid den nya rutinen. Sen får Alvas pappa också börja natta henne. Blir det en strid om det får vi ta den. Dottern är ganska mammig om kvällarna.

Nattningsproceduren har gått jättebra de dagar vi provat. Till i natt. Alva somnar tätt intill, precis som tidigare, Men att bli överlyft till den egna sängplatsen vill hon inte vara med om. Det tar tio minuter sen vaknar hon. Jag försöker lyfta över henne flera gånger under natten. Men nej. Dottern vill ligga bredvid mamma. Hela natten. Vilket resulterar i att mamman vaknar outvilad med värkande kropp efter att ha tillbringat natten i samma krumma ställning. Håll tummarna för att kvällens nattning går bättre.

Jaha. Tack för den.

Standard

Varje vinter tänker jag att jag ska köpa en riktigt snygg och varm vinterjacka. Varje vinter är de kalla dagarna så få så jag struntar i det. Jag har en figursydd svart höstkappa som fått hänga med över vintern ett par år. Den skulle dock sitta som ett korvskinn nu så den är inte aktuell. Tidigt i höstas skrotade jag därför fram en lång, militärgrön parkasaktig jacka som för kanske sex år sedan var supermodern. Och troligen den dyraste jacka jag någonsin kommer att köpa. Jag tycker fortfarande att den är helt okej. Åtminstone får den duga.Tyvärr har jag lyckats förlägga det löstagbara fodret någonstans. Så jag får bylsa på mig ett par koftor under jackan för att inte frysa. Eller en fleece.

– Du kanske ska kika efter en vinterjacka på rean, föreslår mannen.
Men efter kattens dyra djursjukhusvistelse har jag absolut ingen lust att lägga pengar på en ny vinterjacka. Särskilt inte som vintern verkar bli en av de mildaste i mannaminne.
– Nä, jag tror inte jag vill lägga pengar på en jacka i år.
Då utbrister min kära man:
– Men du kan ju inte gå omkring och se ut som en lodis!

Jaha. Tack för den.

Sådan mor inte sådan dotter

Standard

Jag avskyr banan. Jag har alltid avskytt banan. Tyckte inte ens om det som bebis. Jag står knappt ut med lukten. Så Alva har aldrig fått skrapad banan. Förrän idag.

Jag åker iväg över halva stan för att äta lunch med en kompis. För att hinna blir jag tvungen att hoppa över Alvas lunchsmakportion. Efter lunchen är det dags för fika med mammagruppen. För att kompensera dottern för lunchen köper jag med mig en banan. Och se där. Det visar sig att jag när en bananälskare vid min barm.

Så fort hon ätit av bananskrapet från skeden gapar hon lyckligt efter mer. Jag inser att jag får sätta en näsklämma över näsan framöver och köpa banan då och då. Sådan mor definitivt inte sådan dotter. Åtminstone inte när det gäller bananer.

Alva och chokladfabriken

Standard

Vi går längs Södermälarstrand. Glittret i vattnet sprider sig hela vägen bort till stadshuset.
– Vad sägs om en onyttig tur till Chokladfabriken? frågar jag min mammakompis T.
Vi tråcklar oss igenom Slussen och skjuter vagnarna uppför Katarinavägen. Utsikten här är vackrast i stan. Gröna Lund vilar som en smällkaramell på andra sidan vattnet och bidar sin tid inför våren. En vit leksaksbåt tuffar från kajen mot Nybroviken. Härifrån ser Stockholm ut som ett sagoland. Vad passar då bättre än att besöka en chokladfabrik?

Dörren slår igen bakom oss. Doften av choklad är ljuvlig. Här finns rader av praliner. Chokladmoussebakelser, hallonmoussebakelser med vit choklad, chokladtårta, brownies, hasselnötsdröm med choklad. Och mer därtill. Allt är vackert dekorerat. Vi beställer brownies och kaffe. Just som vi sätter oss vaknar småtjejerna.

Alva står i mitt knä. Nyfikenhet kommer med all säkerhet att bli ett framträdande personlighetsdrag hos dottern. Med stora ögon tittar hon sig omkring. Jag får knappt kontakt med henne. Hon är helt koncentrerad på allt det nya. Så fort en av de andra cafégästerna tittar på henne ler hon stort. Får hon ett leende tillbaka vet hon knappt till sig av glädje. Det är fantastiskt att se hur mitt barn som knappt är sex månader redan interagerar med sin omvärld.