Men det var inget skämt!

Standard

– Nej, Peter, jag skojar visst inte, sa Lucy. Det är ett förtrollat klädskåp. Det är en skog inuti och det snöar och där finns en faun och en häxa, och det heter Narnia. Kom får ni se!
Peter och Susan och Edmund visste inte vad de skulle tro, men Lucy var så upphetsad att de följde med henne tillbaka in i rummet. Hon rusade före de andra, slängde upp skåpdörren på vid gavel och ropade:
– Så där! Gå in och titta får ni se själva!
– Dumsnut! sa Susan och stack in huvudet och sköt pälsarna åt sidan, det är ju bara ett vanligt skåp Titta! Här är bakre väggen.

Jag känner mig precis som stackars Lucy i boken om Narnia när jag ska visa mannen Alvas nappflaskekonster. Precis som kvällen innan ligger dottern på rygg i soffan.
– Titta, nu ska du få se, säger jag ivrigt.
Jag för nappflaskan mot Alvas mun och väntar mig att hon ska börja suga lika glupskt som kvällen före. Icke. Dottern puttar ut sugnappen med tungan, rynkar pannan, ser ut som att hon aldrig för haft en nappflaska i munnen. Jag försöker lite till. Ännu mer protester. Hon fattar inte alls vad hon ska göra. Den lilla mjölk som ändå hamnar i dotterns mun rinner ut ur mungiporna.
– Men, säger jag olyckligt, igår sög hon helt perfekt. 50 ml! Inget rann ut ur munnen.

– Men det var inget skämt! sade Lucy. På heder och samvete! Det såg alldeles annorlunda ut för en stund sedan.
– Nej, vet du vad Lu, sade Peter, nu får du sluta. Du lyckades ju slå i oss din historia, det får verkligen räcka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s