Det här med värderingar

Standard

Vi är på middag hos en väninna. Hennes lilla kille fyller ett år. Vi bjuds till ett barnkalasdukat bord med vuxenmat. En riktigt bra kombination! Med på middagen är ytterligare ett par och deras lilla dotter som är lika gammal som födelsedagsbarnet. Under middagen passerar följande korta samtal:

– Vår städerska passar dottern en gång i veckan. Det är verkligen jättebra.
– Vilken bra idé! Vi har faktiskt tänkt fråga vår städerska också. Hon är urgullig.

Den lilla dialogen slår an en sträng av ogillande hos mig. Det har inget med min väninna att göra, hon är toppen och det är ju jättebra att de får hjälp. Det har inget att göra med Luther. Jag tycker inte alls att man måste ta hand om sin egen skit om man nu inte vill det. Jag har sagt till mig själv att om städning så småningom tar för mycket tid från familjen och om ekonomin tillåter skulle jag gärna anlita en städfirma. Så vad handlar den där korta lilla känslan om ?

Är det ändå klasskillnaderna i samhället jag reagerar på som gör att några har råd och andra inte? Hur är det egentligen med min egen syn på yrket städerska? Tycker jag innerst inne att det är ett lite sämre jobb? Eller är det hur man säger? Man säger vår städerska och till exempel hantverkarna vi anlitar. Man säger ju inte våra hantverkare. Är det ordet vår jag stör mig på som antyder ägandeskap? Nä. Jag vet faktiskt inte.

Jag och mannen pratar ganska mycket om vilka värderingar vi vill att Alva ska ta med sig i livet. Då gäller det att ha koll på sina egna värderingar. Det kan ibland vara ganska svåra grejer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s