Träningsvärk så in i bänken

Standard

1998. Vi är iklädda våra coolaste träningskläder. Passet börjar klockan halv sju men vi är där nästan en timme tidigare för att vara säkra på att få en plats längst fram. ”Vi” är i det här fallet ett gäng tjejer, för det är i princip bara tjejer, som tränar dansaerobics på SATS för vår favoritinstruktör Richmond. Så kommer han. Tränger sig igenom hopen av kvinnor. Rockkonserttjutet ligger i luften men vi har vett att hålla tyst. Dörren öppnas och hopen av tjejer kastar sig in i salen. Vi som hamnar längst fram bevakar våra platser som rovdjur. Så drar passet igång. En timme av fantastisk, funkig danskoreografi med en av världens bästa instruktörer.

2008. Jag har köpt kort på Friskis och Svettis. Det är lördag och jag går på mitt första träningspass på många månader. Ett corepass. Rygg, mage, rumpa, lår och axlar. Precis vad en nybliven mamma behöver. Instruktören är en energisk medelålders dam med pannband. Deltagarna är av alla sorter. Män, kvinnor. Unga, gamla. Tjocka, smala. Det som slår mig först är att det inte finns några speglar i lokalen. Så startar passet. Detta är så långt ifrån Richmond 1998 man kan komma. Men jisses vad jag njuter.

Måndag morgon. Jag kommer knappt ur sängen. Träningsvärken biter sig fast i alla delar av kroppen. Jag ler nöjt. Detta är baske mig ett hallelujamoment! Jag har äntligen börjat träna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s