Hur var det nu då?

Standard

Jag får ett mejl från Berghs School of Communication. som undrar om jag kan tänka mig att föreläsa under våren även om jag är föräldraledig. Det är på kvällstid och det vore definitivt skönt att få lite extrainkomster. Då och då brukar jag undervisa i kommunikation på reklamskolan Berghs. Det har jag gjort i sex, sju år. Jag har dessutom undervisat på IHM. Jag har undervisat i marknadsföring och kommunikation i Vietnam, Kosovo och Ryssland. På engelska och med tolk. Jag har undervisat och föreläst för mängder av kunder under mina nästan åtta år som konsult. Jag skulle nog kunna säga att jag är en hyfsat erfaren föreläsare.

Nu sitter jag här och stirrar på mejlet från studiesamordnaren. I mer än ett halvår har jobbet varit frånkopplat. Jag blir plötsligt osäker. Försöker tänka efter hur mina föreläsningar brukar vara upplagda. Det låser sig. Blir blankt. Min amningsmosiga hjärna stretar emot, är inte alls intresserad av att bryskt bli inslängd i något jobbsammanhang igen. Hej. Jag föreläser gärna hos er under våren. Med vänliga hälsningar. Mitt finger trycker ner sändknappen. Jag blir nästan kallsvettig. Och hoppas vid alla högre makter att någon slags kunskap kommer att komma tillbaka igen.

Annonser

One response »

  1. Det är helt lungt syrran. När du väl står där kommer det kännas som att du inte gjort något annat. Det finns där, I promise. Man blir verkligen förvånad hur snabbt man kommer på banan igen efter föräldraledigheten och detta kommer helt klart att ge dig en energikick. Kul.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s