En cool liten kycklingunge

Standard

På måndagen besöker vi öppna mottagningen på vårdcentralen. Jag vill att doktorn kikar på Alvas öron och lyssnar på lungorna. För säkerhets skull.
– Öronen ser fina ut och jag hör inget konstigt när hon andas, säger doktorn.
– Men jag vill att ni går till labbet och gör en snabbsänka, säger doktorn.
Sänka? Jag får rysningar vid tanken. Min spruträdsla gör sig påmind. Jag ser framför mig hur jag svimmar och mitt stackars barn bryter ihop när sköterskan sticker henne.

– Å en liten kycklingunge, säger sköterskan på labbet.
Kycklingunge? Jag ser förvånad ut.
– Ja, säger hon och stryker Alvas fjuniga huvud.
Vi sätter oss tillrätta på en stol. Sköterskan håvar upp smala rör för blodet och nålen att sticka fingret med. Hon tar tag i dotterns lilla finger och sticker till. Alva reagerar inte överhuvudtaget. Hon ler glatt mot sköterskan. Min stick- och blodrädsla kommer av sig i pur förvåning över min coola dotter som ser på medan hon blir tappad på två rör med blod.

Proverna visar ingenting. Det är en vanlig virusförkylning. Inget som går att bota. Det är bara att vänta ut.

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s