Mormor rycker ut

Standard

– Jag önskar att jag bara kunde lägga en karamell på det onda så skulle allt bli bra.
Så brukar mamma säga när jag under åren anförtrott sorger och bekymmer. Sen försöker hon göra just det fast kanske inte så bokstavligt. Nu sitter hon på 06.00-tåget från Göteborg för att komma upp och hjälpa sin snoriga, hostiga dotter med barnbarnet.
– Det är klart jag kommer, säger hon.

När min mammas mormor Ida var barn fyllde hon sin lilla röda väska med karameller och delade ut till de fattiga barnen i byggden. Mamma säger att det är något jag hittat på men jag är säker på att min mormor berättade det just så. Där börjar min historia om en familj som alltid öppnat famnen för att hjälpa släktingar, vänner och människor som bara råkat passera.

Det är klart jag kommer.

Annonser

5 responses »

  1. Vad skulle man göra utan mormor? Hoppas att ni får vila upp er lite och att ni slipper fler förkylningar och annat.

  2. Tack, ja jag hoppas verkligen att detta är sista omgången på ett tag… Hoppas allt är bra med er, mamma har avslöjat att lilla Cade (stavningen?) är förtjusande 🙂

  3. Härligt!

    Det är först i vuxen ålder jag skaffat vett att uppskatta mina och mannens föräldrar till fullo. Det stöd, den hjälp och avlastning vi får, är ovärderlig när man har barn.

    När vi för drygt fem år sedan valde bostadsort och villa övervägde vi och tvekade kring det faktum att det skulle bil väldigt nära till mina föräldrar. Hur kunde jag någonsin tvivla!?

    Idag ser jag det som en lyx.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s