Sova sardin

Standard

Våningssängen i fjälllägenheten är 90 cm. Jag är van att kunna sträcka ut mig i vår dubbelt så stora säng där hemma. Men ändå. Det är ganska rymligt. Jag ligger bekvämt.

Klockan halv tre på natten vaknar Alva. Hon ligger vid bröstet en stund, somnar om men blir arg som ett bi när jag ska lyfta ner henne i resesängen igen. Jaha. Där försvann 45 centimeter skulle jag tro. Dottern ligger gärna på sniskan numera. Hon brer ut sig. Ja, ja, 45 centimeter kanske inte är så illa om jag ligger på sidan och tjuvar lite på benutrymmet på Alvas sida. Om jag vecklar ihop ena armen på något konstigt sätt så, jo, jag ska nog kunna sova.

Halv fem vaknar jag av att något varmt och lurvigt buffar mig i ryggen. Maka på dig. Det är lilla E som tycker att han ska ha sin beskärda del av de 90 centimeterna. Där försvann 15 centimeter till. På var sida om mig ligger en katt och en bebis och sover gott. I mitten ligger jag och undrar hur jag bäst ska disponera mina 30 centimeter för att överhuvudtaget få någon mer blund i ögonen.

Annonser

2 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s