Den sista amningen

Standard

På fredagen bestämmer vi oss. Det är dags att bryta nattamningen. På dagarna är dottern inte alls intresserad av bröstet, men på nätterna vaknar hon fortfarande. Jag blir frustrerad av att bli väckt, Alva blir frustrerad av att det knappt kommer någon mjölk trots att hon suger så bröstvårtan blir blålila. Syster Karin på BVC har tipsat om att det bästa är att låta pappan ta hand om barnet på natten, mamman med mjölkdoften ska hålla sig undan.

Första natten vaknar Alva och gråter i en timma. Sedan somnar hon om i egen säng. Framåt fyrasnåret vaknar hon igen men somnar om när hennes pappa tar upp henne och lägger henne tätt intill. Natten därpå, mellan lördag och söndag, vaknar hon första gången klockan fyra. En halvtimmes gråt senare har mannen lyckats få henne att somna om i egen säng där hon snusar till strax efter sex. Halv sju imorse smyger jag in till mannen och dottern. De är vakna. Ligger tätt intill och myser med varandra. Mitt hjärta sväller. Brösten också efter två dygn utan att amma. Alva kryper intill, slänger iväg nappen och ger ifrån sig uppfordrande ljud. Ge mig, ge mig! Jag sticker till henne tutten, det är inte mycket kvar, hon snuttar en stund, sen vänder hon sig bort. Jag ligger där, lite nostalgisk. Kanske var detta den allra sista amningen.

Annonser

7 responses »

  1. Vad duktiga ni är, framför allt Alva och hennes pappa. Ni kommer att få så mycket tillbaka för allt jobb ni lägger ner nu. Det går snabbare än man tror att vänja av dem vid att äta på nätterna.

  2. Jag ryser. Vad vackert skrivet. Det är verkligen speciellt att få amma. Den närheten kommer man aldrig få med sitt barn igen. Det är en tid man alltid kommer att minnas.

    Och jag säger som Teresia; Vad duktiga ni är!

    Stor kram

  3. Hej

    Har följt din blogg sen jag fick en liten en i september. Har skrattat många gånger när jag känner igen mig i det du skriver.

    Jag kan ha missuppfattat men om du inte har lust att sluta amma riktigt ännu kunde du ju amma morgon och kväll. Min lille kille sover nu hela natten men ammar det först han gör på morgonen och det sista han gör på kvällen. Detta har jag tänkt att fortsätta med när jag börjar jobba i Juni om det fortfarande fungerar.

    Tack för en jätte fin blogg
    Sofia

  4. Hej gulliga Sofia! Tack för de fina orden 🙂
    Jo, jag känner mig ganska nöjd med amningen eftersom jag nästan inte har någon mjölk kvar och Alva suger så jag tror hon ska slurpa i sig hela tutten. Men samtidigt känns de lite vemodigt. Jag har verkligen älskat att amma. Vilket datum är din lilla kille född?

  5. Pingback: Jag blir glad av er! « Mammapappabarn

  6. Jag skälver, jag med. Att sluta amma är så stort och omvälvande; plötsligt blir ens barn så stort – tar ett rejält kliv framåt. Och så får man sin kropp tillbaka.

    Ni är duktiga, och konsekventa!

  7. Hej

    Jag har tänkt ge mig tillkänna flera gånger men så har det inte blivit av. Min son är född 17 september så han är 2 månader yngre än lilla Alva. Än så länge är jag hemma och tar hand om honom men jag har allt funderat på hur det ska gå med amningen när jag går tillbaka till jobbet.Så länge det fungerar fint men ååå så härligt det ska bli att få tillbaka kroppen …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s