Monthly Archives: maj 2008

Den första dagen

Standard

Gårdagen och natten passerar utan att Alva verkat få några men av sitt fall. Jag andas ut och in igen, precis som Anna föreslog. Mannen kommer hem från sin sista arbetsdag. Nu ska han vara ledig till januari. Men först har vi elva långa, underbara sommarveckor framför oss innan jag börjar jobba i augusti. Alva, mannen och jag.  

Mardrömsmorgon

Standard

Lilla E jammar utanför dörren. Uppfordrande och ihållande. Vad kan klockan vara? Jag gissar sömndrucket på fem. Alva sover gott bredvid mig i sängen. Jag går ut i köket och ger Esso mat. Det är då den kommer, dunsen och skriket som får mitt hjärta att braka samman.

Alva har trillat ur sängen! Jag rusar fram, lyfter upp mitt barn, trycker henne till bröstet. Det tar några sekunder innan jag tittar på henne. Det är blod överallt. På hennes pyjamas, min axel, i hela hennes ansikte. Sekunderna innan jag förstår att hon fallit på tänderna så läppen spruckit vill jag aldrig behöva uppleva igen. Jag måste ringa efter en ambulans.

Det slutar blöda. Den lilla underläppen har svullnat upp. Chockad irrar jag omkring i lägenheten. Vart ska jag ringa? Vårdguiden. Du är nummer tretton i kön. Nummer tretton! Jag slänger på luren och ringer mannen. Verkar hon må bra? Alva sitter på min höft. Hon är precis som vanligt förutom den svullna läppen. Jag ringer numret till barnakuten men blir kopplad till Vårdguiden igen. Minuterna i kön känns som timmar.

– Det ser värre ut än var det är när det blöder ur munnen, tröstar sköterskan i luren.
Nej, vi behöver inte komma in. Skrek hon när hon ramlade? Ja. Det är bra, det betyder att hon inte förlorat medvetandet. Hålla koll på om hon kräks och kontrollera att hon reagerar på stimuli när hon sover. Kontrollera att tänderna sitter fast. Isglass är bra mot svullnaden.

Jag är en usel mamma. Jag är en genomusel mamma som lämnade mitt barn ensam i vår säng.

Några timmar senare. Alva verkar redan ha glömt vad som hänt. Hon hasar omkring och leker med sin svullna läpp. Jag däremot.Kommer aldrig att glömma vad som hände.

Bebismamman

Standard

Solen vilar mot våra fönster. Det är redan varmt i lägenheten. Dagen som väntar kommer att bli en riktigt härlig sommardag. När Alva och jag ätit frukost går vi ut i parken och gungar. Det kryllar av dagisbarn i rosa västar. Ett par av dem har tagit plats i gungorna bredvid. Jag gungar dottern så att hon kiknar av skratt.

– Vi vill också ha fart, hojtar de rosa västarna.
Jag puttar gungorna. Barnen ser belåtna ut. Efter en stund uppenbarar sig dagisfröken.
– Vi blev gungade av bebismamman!

Bebismamman. Just det. Det är jag. 

 

 

Utan dödsförakt

Standard

Alvas nyaste lek går till så här: Dottern ligger på mage på sängen, krälar som en galning mot fotändan och kastar sig gapskrattande och utan dödsförakt framstupa över kanten. Där sitter jag och fångar upp henne så att hon hamnar uppochner. Om och om igen leker vi den här synnerligen opedagogiska leken. Men Alvas glädjestrålande skratt som spritter av bus gör att jag måste låta henne hållas. Inuti håller jag tummarna för att hon inte kommer att pröva konststycket när jag inte är där och fångar upp henne.

Smaskigt, smalt, snabbt

Standard

Måste tipsa om en supersnabb, supergod och supernyttig pasta från René Voltaire.

Receptet räcker till 3-4 portioner beroende på om du och/eller din man liksom min man inte har någon botten när det gäller pasta. Dela 1 burk kronärtskockshjärtan, 300 g fetaost, 1 kruka basilika, 1 rödlök och en vitlöksklyfta. Fräs alltihop i lite olivolja. Salt och peppra. Rör ihop med kokt fullkornspasta. Klart!