Monthly Archives: juni 2008

The end

Standard

Jag höll tummarna för Spanien så knogarna vitnade. Och det gick hem. Vilken fantastisk match och vilken välförtjänt seger. Fotbollsfesten är över för den här gången. Lite vemodigt men det är ju bara två år kvar till nästa VM.

Blåaste blåblicken

Standard

Mannen sover. Alva sitter på golvet i en hög av leksaker. Det är grejer överallt. Mitt i alltihop sitter jag och njuter av en underbar lördagsmiddag: En blodig biff, grillad sparris med riven parmesan, en tomatsallad och ett stort glas rödvin. Varm i kroppen efter att ha tillbringat dagen med min väninna A. A är en sån där person som man blir glad av. Som jag alltid blir lite klokare efter att ha träffat. Som jag tycker väldigt mycket om. Som det inte går att gömma sig för. Hon är en sån som ser rakt igenom. Det har hon gjort flera gånger och varje gång har jag tagit konsekvenserna av den där blåaste blåblicken.

– Kanske är jag tråkig nu, för att allt är så bra, trevar jag.

Ibland känns det så. När livet bara svävar på smultron och nyklippt sommargräs. Vad ska man då prata med vännerna om? Sen går det tre timmar och vi har ändå pratat. Om just det och annat. Nu ska vackra A på salsakväll på Grönan med knallröda läppar, knallröda naglar och knallröda blanka skor. Med svängande höfter och lockigt hår. Jag tror det kommer att bli en bra kväll.

En kärleksfullt ögonblick

Standard

Mannen ligger i en dagen-efter-hög i soffan. Jag går omkring i köket och skrockar nöjt över att det inte är jag som ligger med svidande ögon, hjärtklappning, illamående och huvudvärk. Alvas pappa ser på sin dotter som sitter på golvet och leker med sina klossar. Så tittar han upp mot mig:

– Du, är hon inte sötare än någonsin? Är hon inte det finaste som finns?

Mannens ögon glöder av dotterskärlek. Mitt hjärta glöder av kärlek till mannen. Jag älskar dig ännu mer för att du älskar henne så mycket.

Ett elakt bihang

Standard

Jag är lycklig. Det finns inget i mitt liv jag vill ha annorlunda just nu. Jag har fått det liv jag drömde om i så många år. Jag läser Maria Svelands Bitterfittan och känner inte igen mig. Och just då, när jag sitter där med all min lycka i knät, kommer oron ibland över mig.

Tänk om det händer något?

Mannen är på krogen på fredagen. Jag vaknar och tittar på klockan. Snart tre. Ingen man hemma. Då väller den fram som en ångvält. Oron. Jag blir handsvettig, hjärtat bankar som en vilsen fågel i bröstet. Skärp dig, han kommer snart. Men vips har min livliga fantasi satt igång. Och vips har jag gått igenom rånmordet, mannens blodiga ansikte, begravningen som är så sorglig att jag nästan gråter där i sängen och mitt liv som ensamstående mamma och nästan-änka. (Nästan-änka eftersom vi inte är gifta än.) Jag har även hunnit med ett varv med gängmisshandel och mannen förlamad i rullstol som ett intressant alternativ. När jag inte står ut längre slänger jag mig på telefonen. Tänk om det hänt något?

– Hej. Mannens ölglada röst i telefonen.
Som i ett trollslag försvinner  all oro. Jag somnar gott med min lycka i famnen.

Jag har svårt att sätta stopp för orosfantasierna när de kommer. Stopp! säger jag högt till mig själv i ett försök att mota bort dem. Orosfantasierna innehåller nästan alltid ond bråd död. Alla har dött i min fantasi. Mamma. Pappa. Svärfar. Mina syskon. Mannens syskon. Och så mannen och dottern förstås. Ibland båda två. Jag ser den långa mörka kistan framför mig med den lilla vita bredvid. Då kommer tårarna. Så plågar jag mig själv en stund helt i onödan. För där i soffan sitter min fina man och där på golvet min ljuvliga dotter.

Jag är lycklig. Lycklig men med ett elakt bihang som nu och då gör sig påmint. Tänk om det händer något?

 

Balans i hemmets ordning

Standard

– Jag tror jag är en väldigt lätt person att leva med, nickar jag belåtet till en väninna över ett glas rödvin.
– Alltså, jag är ingen sån som gnäller över damm i hörnen, disk som inte är diskad, toalettlock som inte är nedfällda och sånt. Jag kommer verkligen aldrig att tjafsa med min blivande man om sådana triviala saker, fnyser singel-jag.

Uttalandet gjordes för kanske tio år sedan. På den tiden då jag hade behövt ett besök av programledarna för TV4:s Rent hus. Nu, ett decennium senare, står en kvinna som är annorlunda på många sätt i ett helt annat liv.

– Jag står inte ut med den här röran! Måste jag jämt vara den som plockar undan?
– Men… Alva måste ju få ha sina leksaker framme? försöker mannen.
– Jaha! JAHA! När leker hon med all disk som står i hela jävla köket?

Jag blir tokig på kläder som sticker upp ur lådor. På skåpsdörrar som inte är stängda. På tidningshögarna som växer i hallen. På dammiga hyllor. På kaffekoppar som lämnas här och var. På mina egna grejer som jag sprider som maskrosfrön över hela lägenheten.

Jag plockar å dammar å fejar vårt hem, jag donar å pysslar och grejar i vårt hem. En påhittad sång jag sjunger med hög stämma när jag efter noggrant kalkylerande räknat ut att städningen där hemma inte varit särskild jämställd den senaste tiden. Jag protesterar, sätter hälarna i backen som en tjurig barnunge, skäller som en arg hund på mannen. I sämsta fall blir vi rejält osams, i bästa fall ger han mig en kram, en kopp kaffe och en macka. Då brukar anfallet gå över. Men slutsatsen är ändå att vi har olika uppfattning om hur perfekt vårt hem ska vara.

– Kan vi inte bara mysa i soffan nu?
– Vet du, vi åker till Gotland imorgon och jag har ingen lust att komma hem till en lägenhet som ser ut som skit.
– Det måste väl inte vara helt perfekt när vi åker?
– Jo, det måste det! 
– Men jag tycker inte att det är så viktigt, varför ska det vara som du vill hela tiden?
– För att jag får ett sammanbrott om jag lämnar vårt hem så här.

– Suck.
– Suck.
 

Det gäller att hitta en balans i hemmets ordning som båda kan vara hyfsat nöjda med. Det är inte lätt, det är verkligen inte lätt.

Sommar med Alva

Standard

Alva på raukstranden med vita stenar i händerna. Alva som strilar soljummen gotlandssand mellan fingrar och tår. Alva med blåst i håret tjutandes av skratt på pappas axlar. Alva som glatt smaskar i sig laxpaté på den lilla fiskekrogen vid havet. Alva som gungar upp i himlen och smakar glass i Almedalsparken. Alva som sover eftermiddagslur med armarna om min hals. Älskade ljuvliga Alva. Inget kan vara bättre än en sommar med dig.