Monthly Archives: februari 2009

På Junibacken

Standard

Mannen är förkyld och lite muttrig. Jag tar med mig Alva till Junibacken. Det är första gången dottern besöker Astrid Lindgren-land på Djurgården. Det börjar i tårar. Alva beter sig som en sydeuropé och vägrar att stå i kö. Arg som ett bi med tårarna sprutande slingrar hon sig ur mammas famn och kilar kvickt längst fram i kön. Jag hämtar tillbaka henne. Hon spottar och fräser som en liten vildkatt. Krånglar sig ur famnen igen. Ursäkta, ursäkta! säger jag till den långa kön där alla står i raka led på ett mycket svenskt vis.

Väl inne på Junibacken förbyts det argsinta i glädjetjut. Dottern rusar genom Elsa Beskow-land. Klättar över mossa, svampar och ner för rutschkanan. Hon lagar mat en lång stund i Pippis kök i Villa Villerkulla. Slamrar med kastruller, vispar med slevar. Hon kryper in och ut ur dörrar och fönster. Sen tar hon en snabb lov över det väldiga golvet framför villan och fortsätter ner i en grop med jättelika byggklossar. 

Till lunch bjuds det på pannkaka och muffins. Mamman, som håller bröllopsdiet, tittar avundsjukt på dotterns mat och tuggar på några salladsblad som kostar 90 kronor. Efter maten är det dags för Pippi-pjäs framför Villa Villerkulla. Alla barn ska sitta stilla på golvet och titta. Dottern är för liten, hon vill springa fram och titta på Pippi. Jag tar Alva under armen, går till den jättelika spendera-alla-pengar-på-astrid-lindgren-prylar-till-tjatiga-barn-affären och köper en Pippidocka till dottern. Alva strålar och håller dockan hårt i famnen medan vi avslutar besöket på Junibacken i sagotåget. Dottern sitter stilla hela resan, rak i ryggen och storögt tittande när vi passerar uppbyggda sagolandskap med Madicken, Emil, Karlsson på taket, Nils Karlsson Pyssling, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta.

Jag lägger Alva i vagnen. Hon somnar på två minuter med armarna om sin nya docka. Junibacken var en succé och jag kommer definitivt att få användning för årskortet jag just köpt.

Hemma hela veckan

Standard

Hostan ger sig inte. Fördelen med att vara hemma när man inte är helt utslagen är att jag i sakta mak hunnit göra sådant som jag annars aldrig hinner. Välja ur och beställa kort från midsommar fram till nu. Tog en halv dag. Städa och rensa i badrumsskåpet. Sortera in alla räkningar i pärmen. Har inte blivit gjort sedan i somras. Rensa ur kläder och packa ihop till klädinsamlingen. Sådana feng shui-saker som får mig att inse att några dagars ledigt per termin för att samla ihop sitt hem och sitt liv inte är så dumt. Även om det inte behöver vara förknippat med sjukdom.

Vända kappan efter vinden

Standard

Alldeles nyligen utnämnde jag mig själv till republikan. Tidigare har jag inte tagit ställning av det enkla skälet att jag inte brytt mig så mycket. Men lagom till frackbröllopet vi var på förra helgen fick jag frågan av toastmadame vilken kung jag gillade mest. De skulle använda svaret på bland annat den frågan för att introducera talarna. Vilken kung jag gillar? Det är ju störtfånigt med hela kungagrejen. Nu tar jag ställning. Avskaffa kungahuset. Jag är republikan! Jajamen!

Som i ett trollslag har allt förändras. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fortfarande är hemma sjuk så att jag kan följa kronprinsessans och Daniel Westlings förväntade förlovning. Det kommer att bli ett mediafrosseri utan dess like i allt från historik kring det blivande brudparet till bröllopstårtan in i detalj. För att inte tala om klänningen!

Jag är inte längre republikan. Jag är rojalist! Åtminstone till detta makalösa, stundande kungliga bröllop förpassats till historieböckerna. Då ska jag tänka över mitt ställningstagande igen.

Brudskor

Standard

Om dryga tre månader är det dags. Då gifter jag mig med kärleken i mitt liv. Den här bloggen kommer nog att få en släng av bröllopsblogg framöver. Inget får ju egentligen visas upp i förväg, men brudskorna är jag ju ändå tvungen att trava omkring i här hemma om kvällarna för att inte få skoskav. Det lutar åt de här. Nio centimeter hög klack. Ska beställas från England. Vad tror ni?

Alvas nya kvällsritual

Standard

Alva har börjat med en ny kvällsritual. Det börjar med att hon lägger sitt Puhgosedjur på kudden och försöker stoppa nappen i Puhs mun. När det inte går lägger hon nappen bredvid istället. Därefter kommer ett uppfordrande Maaaamma! och Tää! vilket betyder att jag ska lägga täcket över Puh. Sen böjer sig dottern fram och pussar Puh upprepade gånger och vinkar god natt varpå hon börjar kravla sig ur sängen för att avlägsna sig ur sovrummet.

När jag bestämt lyfter tillbaka vår ett och ett halv-åring till sängen, som de senaste veckorna börjat få riktiga kvällsuddarvanor, gråter Alva olyckligt. Efter ett tag lugnar hon sig och då är det dags igen: Puh på kudden, nappen bredvid, Mamma!, Tää!, massor av pussar på garnnosen, vinka hej då och snabb som en blixt ner till sängens fotända. Budskapet är tydligt: Det där gosedjuret kan sova om du så gärna vill att nån ska sova men jag tänker då rakt inte!