Vi äter middag hos Alvas farfar. Dottern ratar kött, potatis, grönsaker och blåbärspaj. Hon äter sig mätt på räkor och vaniljsås. Efteråt springer hon. Runt, runt i farfars lägenhet. Och ger mig order.
– Stå dä! säger hon och pekar på ett bestämt ställe på vardagsrumsgolvet. Och så far hon iväg genom köket, hallen och in i vardagsrummet igen. Dottern tjuter av skratt när hon ser mig genom dörröppningen. Varv efter varv rusar hon genom lägenheten. Efter ett tag går jag och sätter mig vid köksbordet med övriga sällskapet. Men se, den gubben gick inte.
– Stå dä! Stå dä! säger Alva strängt och pekar på exakt samma ställe på vardagsrumsgolvet. Och jag ställer mig snällt och tittar på när dottern springer och skrattar, springer och skrattar. Det är bara att ta order.
Apr13
Mammapappabarn 