Monthly Archives: maj 2009

Tintinfantast

Standard

Längst ner i bokhyllan har mannen en bunt med gamla Tintin-album. Alva tittar fascinerat på bilderna. Kommer ofta viftande med ett album följt av Tintin! Läsa! Och jisses vilken koll den lilla damen har.

– Vem är det?
– Ha-dock!
– Tintin!
– Mio! Milou!
– Totarna! Dupontarna!
– Kalkyl! 

Jag inser att jag aldrig kommer att sluta imponeras av mitt barn.

Annonser

Här ska vi tillbringa kvällarna

Standard

Vi har fått restaurangrekommendationer i Istanbul. Mannen och jag brukar oftast ta dagen som den kommer när vi är på semester, slinka in på mysiga hak, flanera i de varma kvällarna och sätta oss till bords där musiken och sorlet verkar inbjudande. Ibland blir det fullträffar, ibland en plump i protokollet. På bröllopsresan har vi valt det säkra före det osäkra och bokat bord på tre olika restauranger som vi fått rekommenderade. Alla har terasser med utsikt över Bosporen. Vogue, Sunset Grill och Mikla. Den senare ska vara en av de bästa restaurangerna i hela Istanbul. 

16528343_istanbul_voguePicture 1mikla-restaurant

En hög med fimpar på trappen

Standard

Jag vaknar på söndagmorgonen och känner en svag doft av rök i sovrummet. Som om någon eldade. Eller som om det brann. På varsinn sida om mig ligger mannen och dottern och sover lugnt, i rummet bredvid mamma och pappa som är på besök. Jag hoppar i träningskläder och snörar på mig gympaskorna för att ge mig ut på powerwalk. Väl i trapphuset blir rökdoften starkare. Brinner det? När jag kommer till porten pyr det utanför dörren, en grå rökstrimma slickar mot glasrutan. Någon har slarvat med att släcka sin cigarett i krukan som står utanför dörren, nu glöder det bland fimpar och skräp. Jag blir tvungen att välta ut innehållet och trampa på det för att släcka. Jävla rökarjävlar, de kan fan plocka upp det här själva när de inte kan släcka efter sig, tänker jag arg som ett bi, ger mig iväg på min morgonpromenad och lämnar vår yttertrapp full med utspridda fimpar, jord och förkolnat papper.

Lite senare på dagen går jag ner i tvättstugan. När jag är på väg in igen möter jag vår granne M. M som förlorade sin älskade hund i februari, som alltid är vänligheten själv, som säkert fyllt sjuttio. Nu står hon med sop och skyffel i handen och städar trappan som jag stökat till.
– Krukan var vält så jag tyckte det var lika bra att städa upp.
– Jaha, säger jag och försöker se oskyldig ut som den brud jag snart vara.
– Det är ju dumt att det ligger fimpar överallt, det bor ju barn i huset, ja, lilla Alva till exempel,jag vill inte att de stoppar fimpar i munnen, säger M och ler sitt rara leende.
–  Vad du är snäll!
Till skillnad från mig. Det är ganska mörkt i bröstet nu. Jag försöker le.
– Jag har varit sjuk hela veckan, haft trettinio graders feber.
Nu ser jag att M ser lite blek ut om nosen. Sjuklig och med omtanke om vårt barn har M städat trappen som jag skräpat ner.

Jag försöker vara en god människa. För det mesta omtänksam och kärleksfull. Men nu och då sticker mina mindre goda sidor fram sitt fula tryne. Nu och då gör jag fel val och ogenomtänkta handlingar. Jag försöker trösta mig. Detta är att vara människa. Men aldrig mer kommer jag att lämna högar av fimpar på trappen.

Spridda ord

Standard

Alva som lärt sig göra fula grimaser. Näsan rynkas, ögonen knips ihop, händerna viftar mot öronen. Mamma och pappa på besök. Momo! Mofa! Mannen och jag som lämnat dottern med morföräldrarna och tagit Cinderellabåten ut til Svartsö. Om tre veckor säger vi ja till varandra. Havet som glittrar så vackert. Huvudet mot mannens axel, fingrarna sammanflätade, lycka i bröstet. Vi äter lunch på herrgårdspensionatet. Diskuterar detaljerna kring bröllopsdagen med B. Jag blir lite förälskad i vår vigselförrättare. Hon som närmar sig sjutti och tagit hand om stökiga tonårskillar hela sitt liv.
– Tänk om han säger nej, skojar jag.
– Det kommer jag inte att höra, jag hör bara ja. 

Tankarna far till jobbet. Jag har nyss blivit chef för ett av våra affärsområden. Utmaningarna hopar sig. Jag drömmer mycket på nätterna. Om bröllop och processmöten med sexti chefer. Landar i soffan om kvällarna, utmattad men nöjd. Jag suger och smakar. Sötman av livet när allt går ens väg. Tacksamhet. Det är känslan som infinner sig hos den som också befunnit sig i livets mörkerrum. Blonda testar på kudden, andetagen, den lena kinden.

– Hur mycket älskar mamma dig?
Jag måttar med armarna, från fingerspets till fingerspets. För abstrakt för dottern att förstå men varje gång kastar hon sig i de öppna armarna. Skrattar förtjust. Lindar armarna runt mig hals. 

Spridda ord.

Sångfågel

Standard

– Nigel, ackaej, ackaej! Nigel, ackaej, ackaej! NIGEL, ACKAEJ, ACKAEJ!

Lilla Snigel, akta dig, akta dig, akta dig. Lilla snigel, akta dig, annars tar jag dig!

Det är den första sången Alva kommer hem med från förskolan där vi begriper vad hon sjunger. Kvällen ägnas åt Lilla snigel.

Jag: Annars tar jag…
Dottern: DEJ!