Monthly Archives: juni 2009

Jag vet

Standard

– Vet vi egentligen hur bra vi har det?
Mannen lägger armarna runt mig, den skäggiga kinden mot min. Den retoriska frågan i mitt knä. Vi har precis avslutat en diskussion om skilsmässor. Om människor som stannar i dåliga relationer. Om att gå omkring i samma liv och inte se varandra.

Vänner och bekanta säger då och då just det. Du vet inte hur bra du har det. Men har man varit där jag varit, i utkanten, med utsikt över botten, så många trasiga dagar och trasiga relationer, och sen simmat upp till ytan, fått huvudet ovan vattenytan, dragit in den klara luften, när ens innersta jag placerat sig i en hängmatta med ett grässtrå i munnen, och alla val som görs plötsligt görs för ditt eget bästa, och när, vid sidan av livets vardagliga petitesser, den enda rädslan handlar om dina näras och käras hälsa, men med vetskapen om att den röda dagboken från förr ligger där i skåpet med svarta ord i rader, då är jag tacksam för de där andra åren, det där andra livet, för ett är säkert, jag vet hur bra jag har det.

Vilken start på helgen

Standard

Efter en lång arbetsdag (jag åkte till Arlanda strax före sju och är hemma igen strax före åtta) öppnar jag dörren. Och möts av en dotter som kommer rusande med en gigantisk blomsterbukett i famnen.
– Mamma! Bommor!
I bakgrunden står mannen och ler. Med näsan i blommorna kliver jag in i lägenheten. Som är städad. På köksbänken står en skål med jordgubbar. Vilken start på helgen!

Älskade Andalucien

Standard

Andalucien. Min ständiga längtan. Efter vindlande gator och torg. Heta stränder. Tapasbarerna. Tinto de verano. Flamencorytmerna. Spanska ord och toner. Mañana-mentaliteten.  Arabiska teterior. De vita byarna utkastade över bergen. Varma, mörka nätter liggandes på rygg på en takterass. Medelhavets flämtande vågor. Livet som vibrerar och skälver.

Efter några glas vin har jag övertygad mannen och några goda vänner om gemensam semester i Nerja. Nu har vi hyrt ett hus. Bokat flygbiljetter. Våra vänner har aldrig varit på Costa del sol. Det känns som att få ge dem en gåva.

Några språkminnen att spara

Standard

– Vad heter du?
– Ava Bejlund!
Dottern presenterar sig numera med för och efternamn.

I affären.
– Ava gubbar!
Ett litet finger pekar bestämt på jordgubbarna. Mamman ger omedelbart efter. Vi smaskar tillsammans från kartongen på vägen hem.
– Ava mera gubbar!
– Ava mmmm gubbar gott!
En mycket belåten liten dam strålar med ett jordgubbssaftfärgat ansikte.

– Börnen sove, börnen sove, itte fali! Björnen sover, björnen sover, inte farlig.

Språk i raketfart

Standard

Mannen och jag häpnar över vår 20 månader gamla dotters språkutveckling.

I parken.
– Ava gunga stoja gungan!
Dottern lyfts upp i gungan.
– Mera sart (fart)! Mera sart! Mera sart!
– Ava gunga där botta!
Pekar på de små gungorna längre bort. Vi går dit och placerar dottern i gungan.
– Mera sart! Meeeera sart! Meeera sart!
– Mamma stå bakom!
Mamman ställer sig snällt bakom och puttar på gungan. Och är fascinerad.