Födelsedagsshow

Standard

Vi är på födelsdagskalas hos mannens kusin. På verandan trängs gästerna i den sommarljumma kvällen, säkert en av de sista, hösten tränger sig obönhörligen på. När vi anlände satt Alva på höften med näsan i min axel men nu har det gått ett par timmar och blygheten är som bortblåst. Dottern springer omkring, tjoar och skojar med kända och okända. Mannen och jag tittar på. Den här tjejen älskar kalas!

Plötsligt skriker Alva något med hög stämma. Sorlet tystnar, det fnittras här och var. Jag tittar på mannen. Hon sa väl inte…? Publikens reaktion får dottern att upprepa ordet, lika högt som förra gången. Och jodå, vi hörde rätt.

– JÄVLA! JÄVLA!
I det här läget ska man som förälder kanske vara pedagogisk men mannen och jag stämmer in i gapskrattet. Dottern står kavat mitt på den stora altanen och tar i från tårna:
– JÄÄÄÄVLA!
Vi skrattar så vi gråter. Upphovsfiguren till skrattet, iklädd röd-vit kjol och glitterhårspännen, förstår att publiken är nöjd med tilltaget och bjuder gladeligen på mer.
– JÄVLA! JÄVLA! JÄVLA!

Efteråt undrar vi lite stillsamt om vi svär mycket. Men det vill vi helst inte kännas vid, så vi bestämmer oss för att skylla på någon stackars dagiskompis i samma ålder. Det känns bäst så.

Annonser

4 responses »

  1. *hahaha*, det där känner jag igen. När sonen lärt sig svordomarnas kraft kunde jag höra honom testa dem inne på sitt rum: satans, jävla, skit, faaaaan. Och ju mer jag sa ”Neeej, sådär säger vi inte”, desto roligare var det. Fortfarande vrålar han FAN OCKSÅ när han är arg. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det.

  2. Kusin V har precis berättat om den händelse efter att ha fått höra om den på telefon antar jag. Han berättade i detalj och sedan såg han lite ut som att han skämdes när han skulle säga det fula ordet. Alltså, han säger ju aaaldrig några sådana saker 🙂
    Kram och tack för klädleveransen den var ju toppen.

  3. Våra barn säger ”för helvete” och använde det på dagis när de kom tillbaka efter sommaren. Det får en ju att nästan spricka av glädje och stolthet. Man fösöker göra ett gott intryck på dagispersonalen, men där brister det på något sätt. Givetvis är det inte vi här hemma som säger ”för helvete” heller, utan de måste ha snappat upp detta någon heeelt annanstans.

    Hoppas att allt är bra med er och med magen.

  4. Pingback: Hantering av språkliga klavertramp « Mammapappabarn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s