Dotter med koll

Standard

När jag hämtar Alva på dagis har dottern ett stort bitmärke över hela högerkinden.
– Det var ett barn som bet henne imorse, säger förskolepedagogen med bekymrad röst. Hon nämner inte det skyldiga barnets namn.

Det gör dottern. När vi kommer hem upprepar hon flera gånger vilket barn som bet henne. Dagen efter stämmer jag av med förskolepersonalen som bekräftar Alvas påstående. Vilken koll!

Annonser

One response »

  1. Japp, barnen har koll. Och min son var en bitare när han var liten, tyvärr. Var med en gång när han bet en tjej i kinden. På den tiden bet han även mig ibland när han ville gosa såväl som när han var arg. Denna gång stod jag och dagisfröken ute på en vinterkall gård och såg Gus gå långsamt fram mot lilla L med armarna utsträckta och sedan kramade han henne. Som i slow motion minns jag hur lilla L:s ögon blev större o större o till sist skrek hon högt. Gus hade bitit istället för att gosa. Jag blev helt förfärad o halvropade ”Men GUSTAV!”, men coola fröken som hade koll på läget vevade upp en näve snö med ena handen o höll mot L:s kind och fångade samtidigt in Gus med den andra. Gus grät o lilla L grät. Fröken sa: ”Men ojojojoj, så fel det gick när du ville gosa Gus”. Det glömmer jag ALDRIG. Hon hade råkoll. Ingen skuldbeläggning, inget sådant, bara koll och värme och omhändertagande.

    Hoppas lilla Alvas kind och lilla Alva själv hämtar sig snart från upplevelsen.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s