Hantering av språkliga klavertramp

Standard

Mannen, Alva och jag leker i dotterns rum. Vi bygger lego. Alva staplar koncentrerat legobitar på varandra. Då.
– Jävla! Jävla!
Hon har inte använt ordet sedan mannens kusins födelsedagskalas.
– Jävla!
Mannen och jag brister ut i ett mycket opedagogiskt fnitter. Vårt skratt uppmuntrar till vidareutveckling.
– Jävla lego! Jävla!
Dottern fnittrar ikapp med oss.

Vi är båda överens om att det inte är särskilt viktigt att sortera i en tvåårings språkförråd. Den språkliga upptäckarlustan är viktigare än några tramp i det språkliga klaveret. Vi enas om att det bästa bemötandet av fula ord varken är att fnittra eller banna utan helt enkelt bara låta orden segla förbi utan vidare uppmärksamhet. Om vi kan hålla oss. För skratt alltså.

Annonser

One response »

  1. *hahaha* Så söt. Min prins säger ”Satan i gatan” rätt ofta och ”Fan” och ”Fasiken”. Nu börjar jag tycka att det känns lite jobbigt. För han är ju verbalt begåvad killen o kan välja andra ord. Men som sagt, bara för att han VET att de orden har viss kraft blir det liksom roligare att använda dem. Särskilt när man är arg. Inte lätt det där. Ha en skön helg hela goa familjen!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s