Att ta tillbaka kontrollen

Standard

Mannen och jag har turats om att lägga Alva ungefär varannan kväll. Det fungerar utmärkt till strax efter sommaren då dottern börjar kräva att jag ska lägga henne. Sakta rättar vi in oss efter Alvas vilja. Tillslut nattar jag henne alla kvällar förutom när jag är borta. Plötsligt en fredag för några veckor sedan kräver dottern att få somna på soffan. Vi låter henne göra det. Det tar bara helgen sen är kraven att mamma ska lägga och att läggningen ska ske i soffan. Vi inser att vi hamnat i en situation vi inte alls är nöjda med där vi låter vår lilla tvååring sätta reglerna hemma. Försöken att ändra rutinerna möts med hysterisk, hjärtskärande gråt. Famlande letar vi på nätet efter råd. Vi hittar följande råd till en annan familj i samma situation. Det kommer från barnpsykologen Malin Alfvén:

Att skrika och bli arg, som er dotter gör, är inte farligt, varken i stunden  eller för framtiden. Men att låta ett barn i hennes ålder ta över i familjen, det är att överge barnet.

Vi bestämmer oss för att återta kontrollen över läggningsrutinerna. Med följden att jag nu i en halvtimme suttit med mitt ömmande mammahjärta i knät och lyssnat på hur dottern hysteriskt gråtande, hulkande skriker inifrån sitt rum: Mamma sova mig! Maaaaaaaaaamma sova mig! Mamma sova mig! Hon upprepar det säkert femti gånger. Jag vet att mannen stålsätter sig därinne. Och jag stålsätter mig i soffan. Den här stormen måste vi rida ut.

Annonser

2 responses »

  1. Häng i!!! Det där är precis hur jobbigt som helst. Men ni gör helt rätt. För ungarna testar och stretchar gränserna så långt och så länge det går. Ett tag läste jag saga varje kväll och till sist kände jag att jag inte ville ha det som vana. Ibland orkar jag inte helt enkelt. Så jag har sagt till prinsen att ibland läser vi och ibland inte. Ibland får han somna direkt och ibland ligger vi o pratar. Det enda jag lovar är att lägga mig med honom en kort kort stund, pussas och kramas innan det är dags att sova. Det har gjort honom lugn. Han vet aldrig hur och vad mamma vill och det har gjort honom flexibel. Väldigt skönt. Han får somna med dörren vidöppen så han ser mig i vardagsrummet. Jag säger god natt o har tv:n på o sitter ibland vid datorn o knappar. Ytterst sällan kommer något tjat eller gråt. Han lägger sig gärna, tycker det är riktigt mysigt 🙂

    Håller tummarna för en snabb vändning för er.
    Kram!

  2. Kämpa på gumman. Förstår att det är jobbigt men du ska se att redan nästa gång blir fighten kortare och sedan har ni snart en ny rutin som fungerar. Barn är ju väldigt anpassningsbara som du vet. Som sagt, ni har igen det om ni tar det nu och inte när hon är tonåring 🙂
    Kramis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s