När lillan kom till jorden

Standard

Jag hinner tänka mycket i slutet av graviditeten. Jag tänker att det är märkligt hur något som finns inuti min kropp kan kännas mer avlägset än något som finns utanför kroppen. Men jag känner dina buffar och sparkar, de rusar rakt upp till hjärtat där längtan spränger som en blomsterknopp. Varje kväll väntar vi, mannen och jag. Nu. Visst var det en värk nu? En riktig? Inte bara en som påminner om vad som komma skall? Men den kommer inte. Jag luras ständigt.

Nu sitter vi i rummet där vår dotter ska komma till världen. Det tror vi fortfarande. Är det inte samma rum som sist? Mannen pekar på lampor och möbler. Se där! Jag känner igen mig. Var är lustgasen? Jag frågar för säkerhets skull. Så kommer läkaren som ska bedömma hur förlossningen ska sättas igång.

Det är märkligt hur några centimeter kan lämna lyckoavtryck i bröstet. Öppen fyra centimeter! Nu kommer du snart. Lurvärkarna har tydligen gjort en del av jobbet ändå. Vattnet sipprar ner för benen när barnmorskan tar hål på fosterhinnorna. Vi väntar en timme. Det händer inte så mycket. Jag får nålen i handen som förra förlossningen fick paniken att bryta ut. Nu är jag förberedd och blundar bara lite när droppet sätts.

Jag är bara öppen sex centimeter när jag känner hur brölandet fyller min kropp. Krystningsvärkarna är förlösande, det tyckte jag förra gången också. Jag kämpar mig igenom nästan 5 timmar av krystvärkar. Det är ett marathon. Jag har inte så ont men är i perioder fullkomligt utmattad. Sen känner jag mannens smekningar över huvudet. Du klarar det! Nya krafter. Varifrån kommer de? Men det hjälper inte. Läkaren lägger sugklocka två gånger. Inte det heller. Huvudet vill inte komma ner.

Hörde du vad de sa? viskar mannen i mitt öra. De prövar sugklocka, annars blir det akut kejsarsnitt. Hörde du älskling? Oron i rösten är påtaglig. Han vet så väl vad jag tycker om sprutor och operationer. Men nu vill jag bara avsluta det här och träffa mitt barn.

Vi är i hissen. Plötsligt är det fullt av folk runt mig. Det tar inte många minuter. Sen är jag borta. Överlämnad till andra som ska hjälpa mitt barn till världen.

När jag vaknar ligger jag i en säng omgiven av tystnad, dämpad belysning och gröna skynken. Var är du? Som jag längtat efter att känna din lilla kropp mot min. Jag är dåsig av narkos och smärtstillande. En lång stund får jag ligga där och längta. Sen kommer de och hämtar mig. Kör mig till rummet där du väntar med din pappa. Klockan är elva på kvällen.

Du är tre timmar gammal när du äntligen landar i min famn. Älskade barn! Du kom! Jag smeker ditt huvud. Mörkt hår precis som din syster hade. Jag nosar på dina kinder och armar. I det ögonblicket är det bara vi, du och jag min vackra dotter.

Annonser

2 responses »

  1. Tänk att efter nästan 10 månaders väntan få ligga där med ett mirakel i famnen. Kärleken är total. Grattis till lilla edith:) kramar katarina m familj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s