Ro i halsgropen

Standard

Vi tar bussen till akvariet på Skansen. Det är vår första utflykt som tvåbarnsfamilj. Jag kör Alva i sulkyn. Mannen kör Edith i barnvagnen. Vi tittar på apor, ormar, spindlar, sköldpaddor och jordekorrar till äldsta dotterns stora förtjusning medan den yngsta sover gott i vagnen. När kvällen kommer är hela familjen, vars sömn det varit lite si och så med på senare tid, rejält trötta. Alva och mannen är dessutom förkylda. När klockan är sju sover vår äldsta. En timme senare har hennes pappa också somnat.

Edith ligger bredvid mig i soffan. Hon har nyss ätit. Men börjar ändå gråta otröstligt. Spädbarnsgråten fyller lungorna. Jag lyftar upp henne så att hon ligger på magen med huvudet mot min axel. Buffar lugnande i rumpan. Jag håller armarna tätt runt den mjuka kroppen.Dottern är fortfarande inte nöjd. Hon bökar runt med sitt lilla huvud på min axel. Längre och längre in mot min hals till hennes lilla näsa vilar i min halsgrop. Där finner hon ro, gråten tystnar, hennes andetag blir lugna, snart sover hon. Så sitter vi länge, länge, med våra hjärtan som slår mot varandra.

Annonser

2 responses »

  1. Åååååh, blir alldeles tårögd. Inte så konstigt att liten blir rädd ibland i den nya, lite kallare världen. Tänk vilken omställning. Sedan fick hon, precis som en kattunge klättra närmre på dig och höra de välbekanta ljuden, känna värmen från kroppen. Precis som en kattunge (de vill alltid ligga där vid halsgropen). Härligt att du har förmågan att njuta av detta. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s