Att ständigt bli jämförd

Standard

Jag är själv nummer ett i syskonskaran. Och har inte funderat så mycket på oket – lätt eller tungt – som kommande i syskonskaran får bära. Den oundvikliga jämförelsen. När Alva kom fanns inget att jämföra med. Allt var nytt. Ingen erfarenhet fanns där som en mjuk kudde att falla mot. Nu haglar jämförelserna.
– Har du tänkt på att Edith somnar själv när vi lägger ner henne, det gjorde aldrig Alva, hon somnade bara vid bröstet!
– Nu när Edith är 3 månader väger hon 6300 gram, Alva hade gått upp till 6400!
– Edith har inte alls den där orange skorven i ögonbrynen som Alva hade!
Och så vidare. Och så kommer det att fortsätta. Alva kommer ju vara först med det mesta. Och jag tänker på mina fina småsystrar som fortfarande sätter sig på tvären ibland när jag blir för mycket storasyster. Och plötsligt förstår jag precis varför.

Annonser

4 responses »

  1. Visst är det så! Samtidigt kan jag också tänka att det måste vara så skönt att komma senare i syskonskaran och slippa vara först med allt. Själv upplevde jag nästan att man fick FÖR mycket uppmärksamhet emellanåt som nummer ett. Jag tror att tvåan och trean (för min del) kommer att ha mer utrymme att göra som de vill.

  2. Vill först börja med att säga att du är väldigt duktig på att skriva Malin! Jag blir glad efter jag läst dina inlägg!!! Det slog mig när du sitter och funderar över detta med syskonskara och i vilken ordning saker och ting kommer… Jag blev för ett tag sedan rekomenderad en bok som heter Äldts, yngst och mittemellan, Elisabeth Schönbeck har skrivit den. Den handlar om just hur man är och utformas beroende i vilken ordning man kommer i syskonskaran… Kanske hade varit intressant och läsa?! Själv har jag precis lånat hem den från biblioteket och ska sätta igång med den så fort tentaperioden är över…!

    Ta hand om dig och din familj! Kram

  3. Precis, det är inte helt lätt detta. Fast som Maria skriver så är det nog precis det som det är också – lättare och roligare. Se bara på Malte som vräkt i sig godis ikväll så det sprutar ur öronen, det fick aldrig Viggo göra…
    Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s