Monthly Archives: juli 2010

Smack!

Standard

Jag sitter i soffan. Edith ligger bredvid. Jag smackar. Yngsta dottern smackar tillbaka. Jag smackar igen. Edith härmar mig igen. Så håller vi på länge. Däremellan skrattar vi högt båda två. Jag tror vi fått världens charmigaste bebis.

Annonser

Sötast

Standard

Mamma har ställt till med stort släktkalas i Espevik. Från alla håll strömmar syskon och kusiner med barn och barnbarn i släptåg. Minnen från förr och nu delas. Kakor äts. Skratt och så den där märkliga känslan av att höra ihop trots att många av oss knappt känner varandra. Som sig bör på släktkalas springer barnen runt, buffas, tjoas, stojar och finner nya vänner, om inte för livet så åtminstone för kvällen. Alvas kusin Viggo som är fem år har flera unga damer som svärmar kring honom. När kvällen kommer kan Viggos pappa inte motstå att lite retfullt fråga:
– Vem tyckte du var sötast av tjejerna?
Viggo  funderar lite.
– Ingen speciell tror jag.
– Ingen?
– Nä, jag kan inte komma på någon som är sötast.
Viggos pappa breddar perspektivet lite.
– Men hemma då. Vem av tjejerna är sötast hemma?
Viggo funderar lite till men kan fortfarande inte komma på någon speciell. Men så skiner han upp.
– Jo, en kommer jag på i så fall!
– Vem då? frågar Viggos pappa nyfiket.
– Mormor!

Varma tankar

Standard

Hettan hänger i luften. Svampig. Det går nästan att greppa den. Termometern i lägenheten visar nästan tretti grader. Vi flämtar och svettas. Men jag gillar värmen. Gillar att bunkra sol, ljus och hetta i själen för kyligare och mörkare tider.

Edith är fyra månader. En bebis så ljuvlig att hjärtat ständigt slår volter. Glada glitterögon. Knubbiga lår. Mjuka magen som inbjuder till pussar från mamma, pappa och storasyster. Vår minsta ligger naken i värmen och vänder sig nu enkelt från rygg till mage. Hon har fått sin första smakportion och mumsar försiktigt men lite nyfiket på purén av potatis, osaltat smör och bröstmjölk. Vår lilla tjej.

Otydlig kommunikation

Standard

Alvas morfar kommenterar det faktum att dottern ska sluta med napp när hon fyller tre:
– Alva, jag har hört att du ska lämna alla napparna till djuren på Skansen när du fyller tre.
Dottern tittar förvånat på sin morfar.
– Alla? Nä. EN napp ska jag lämna.

Mannen och jag har uppenbarligen inte varit helt tydliga i vår kommunikation.

Bara vi tre

Standard

Det är sällan Edith får både sin mammas och pappas odelade uppmärksamhet samtidigt. Storasyster pockar ofta på den ena av oss. Men den här kvällen har Alva somnat. Mannen och jag sitter i vår säng och tittar förundrade på när vår yngsta dotter utövar sitt senaste konststycke. Att vända sig från rygg till mage. Hon kämpar i sängen. Armen fastnar. Benen vill först inte följa med. Men när hon lyckas skiner ansiktet upp i ett stort leende. Mannen och jag blir varma i hjärtat. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort, underbart steg för Edith och hennes föräldrar.