Monthly Archives: oktober 2010

Sjuk Lilla

Standard

Lilla blir sjuk, bara några dagar innan hon ska fylla åtta månader. Vår minsta, som vanligen hasar i väldig fart över golven, står på alla fyra och gungar, snart kan jag krypa, se!, äter barnmat i glupska skedar, hon är nu febrig och matt. Sover. Vill sitta i knät, nära. Kräks upp mjölkersättningen. Mamma- och pappahjärtan blir alldeles ömkande. Vi klappar, pussar och pratar i mildaste tonen. Näsdroppar. Iprensuppar. Alvedonsuppar. Lite vatten i pipmuggen. När febernedsättande börjat verka orkar Lilla busa lite. Sen somnar hon igen. Äter lite. Sover. Den lilla kroppen som en bakugn. Vi hoppas på tillfriskning till 8-månadersdagen.

Ett avslöjande nekande

Standard

Jag sitter vid köksbordet med mitt morgonkaffe. Ögat i tidningen och örat mot Alvas rum där storasyster och lillasyster leker under högljudda skratt. Det går en stund. Illtjut och gråt från Edith. Jag rusar in i Alvas rum.
– Vad hände?
Alva ser väldigt skyldig ut.
– Jag vet inte, muttrar hon.
– Alva, säger jag strängt. Vad hände?
– Mamma, jag trampade INTE på Ediths hand.

Edith i karusellen

Standard

Edith är 7 månader. En tid då det råder lite kalabalik i vår familj. Vi har köpt hus. I slutet av november går flytten. Mannen och jag är uppfyllda av  takomläggning, möbelauktioner, ny dagisplats till Alva, förhandling med flyttfirmor, rensing av grejer och försäljning av vår lägenhet. Äldsta dottern tar precis så mycket plats som en treåring gör. En charmig, klok, humoristisk, kärleksfull tjej med inslag av vild trots. Mitt i allt detta strävar vår lilla i sin utveckling. Nästan alltid nöjd och harmonisk utforskar Edith sin värld. Hon hasar framåt och bakåt, försöker resa sin lilla rumpa genom armhävningsliknande rörelser, undersöker sina leksaker, prövar sina röstresurser. Men ibland, om kvällarna, då är det som att hon protesterar mot karusellen som hon tillbringar sin första tid i livet i. Hon vaknar och gråter. I vanliga fall ligger Edith gärna med näsan mot väggen och ryggen mot mig. Nu kryper hon tätt intill, lägger sin kind mot min, sina små händer på mina armar. Nära, nära. Älskade lilla.