Ett avslöjande nekande

Standard

Jag sitter vid köksbordet med mitt morgonkaffe. Ögat i tidningen och örat mot Alvas rum där storasyster och lillasyster leker under högljudda skratt. Det går en stund. Illtjut och gråt från Edith. Jag rusar in i Alvas rum.
– Vad hände?
Alva ser väldigt skyldig ut.
– Jag vet inte, muttrar hon.
– Alva, säger jag strängt. Vad hände?
– Mamma, jag trampade INTE på Ediths hand.

Annonser

2 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s