Ett avslöjande nekande

Standard

Jag sitter vid köksbordet med mitt morgonkaffe. Ögat i tidningen och örat mot Alvas rum där storasyster och lillasyster leker under högljudda skratt. Det går en stund. Illtjut och gråt från Edith. Jag rusar in i Alvas rum.
– Vad hände?
Alva ser väldigt skyldig ut.
– Jag vet inte, muttrar hon.
– Alva, säger jag strängt. Vad hände?
– Mamma, jag trampade INTE på Ediths hand.

Ett svar »

Lämna ett svar till Mamma Wendela Avbryt svar