Sångstund

Standard

– Inspi!
Edith sätter ihop fingrarna och ropar uppfordrande.
– Inspi! Imse vimse spindel.
Jag sjunger och Edith gör alla rörelser. På Upp stiger solen, hojtar dottern Opp! och slänger häftigt upp de små armarna i luften. Om och om igen sjunger vi Inspi. Ibland kan Edith inte hålla igen sin förtjusning efter avslutad sång, då utbriser hon i Hua! Hua! Hurra! Hurra!
Ungen är bara 16 månader och kan så mycket redan. Och jag är sådär fånigt imponerad som bara föräldrar kan vara.

Annonser

En pärledag

Standard

Till Alva och Edith. En liten skärva av er barndom. En pärledag som er mormor skulle kalla den.

Klockan är halv åtta. Det hällregnar. Edith står vid dörren mot uteplatsen.
– Atten! Atten! Vatten. Vatten.
Vi har glömt att ta in dynorna till utemöblerna. De dryper. Det gör inget. Vi kurar. Det är en riktig kurmorgon. Alva sitter i mitt knä med rufsigt hår. Jag snusar på min nästanfyraåring. Edith kryper upp i soffan, in i min armhåla. Min stora och lilla i en godmorgonhög i knät. Vi tittar på Dinosaurietåget, ett av Alvas favoritprogram.

Alva och jag bakar scones till mannen som just vaknat. Vi knådar och kletar med degen och så hyst in i ugnen. Edith somnar innan sconesen är klara. Vi andra äter dem med gyllene smör som smälter mot de varma bröden. Jag brer på jordgubbssylt också. Torkel och Alva rynkar på näsan. De där två skulle kunna leva på smör om det knep. När vi är mätta går mannen och äldsta ner i källaren och letar efter gamla Kalle Anka-tidningar. Jag smyger in i sovrummet för en lite förmiddagslur. Lilla snusar i sin säng. Jag kan inte låta bli. Försiktigt lyfter jag upp Edith och lägger henne på min arm. Näsan i hennes nacke. Jag gjorde precis likadant med Alva när hon var liten. Jag sluter ögonen, känner den lilla kroppen tätt intill min. En nådastund.

Vi packar in oss i bilen och åker till Velamsund. Strosar genom en lindallé och kommer ut på en stor gräsmatta. Den slutar i ett stup som kastar sig ner mot det blå sundet. Längst ut vid kanten växer ett bigaråträd som dignar av mörkröda, mulliga bär. De smakar gudomligt. Alvas händer blir röda av  bigaråsaft. Det rinner bigaråsaft över hakan och dotterns panna är randig av röd saft. Vi står där en lång stund och glufsar i oss röda bär. sen promenerar vi ner till Långa raden. Vi fikar. Sätter oss i slänten mot vattnet och tittar på när änderna skjuter rumpan mot himlen i jakt på mat där nere på botten. Alvas skratt stiger som fjärilar. Edith promenerar envist upp och ner för slänten. Pippi! Pippi! Atten! Atten! Bada! Bada!

Förbi ridhuset ligger badplatsen och en lekplats. Minsta balanserar på en stock med stöd av mammas hand. Hon kiknar av skratt. Stora klättrar vigt omkring i ett ihåligt klätterträd. Jag lägger armarna om maken, känner hans hjärta slå.

– Den här!
Alva håller bestämt fram Shrek 2. Vi är i videobutiken i Ektorp. Jag hyr Shrek på dotterns begäran och True Grit till mannen och mig i en fåfäng tro om att vi ska orka se en film ihop efter att barnen somnat.

Solen har tittat fram. Av morgonens regn syns inte ett spår. Vi grillar kött och äter middag på uteplatsen. Sen premiärsyskonbadar Alva och Edith i badkaret. Maken och jag tittar på med kärleksfyrverkeri i hjärtat. Stora busar med Lilla som kiknar. Hon plaskar med de små händerna. Jag tvättar håret på båda. Sköljer. Tvättar fyra öron. Klipper naglarna på fyra händer och fyra fötter. Pussar fyra kinder. Sen kryper hela familjen upp i soffan och tittar på Shrek.

Mannen lägger Alva. Jag bryter rutinerna och låter Edith somna tätt intill.

Nu sitter jag i soffan. Torkel och Alva snusar i Alvas säng. Edith snusar i sin säng. Klockan är tio. Det blir ingen film ikväll heller. Men det gör inget. Jag lägger den här magiska familjedagen, den här pärledagen, till samlingarna.

I will be poppolo

Standard

I will be poppolo. I will be poppolo. Hejt! Gejt! I will be poppolo. I will be poppolo. Hejt! Gejt! I will be poppolo. I will be poppolo.

Alva står på en stol. Hon vickar på höfterna och svänger med benen. Handen är en mikrofon. Showen är igång. Dottern kör sin alldeles underbara version av Erik Saades I will be popular.

Språkkoden knäckt

Standard

Klockan är halv sju på morgonen. Edith och jag har smugit oss in i storstugan. Nu sitter yngsta dottern med en cykelhjälm i knät. Hon knäpper knäppet, tittar upp och säger bestämt:
– Ötta! Ötta! Öppna! Öppna!
Efter en stund reser hon sig och går med raska steg genom korridoren till mormor och morfars sovrum.
– Momo! Momo!

Edith har knäckt språkkoden under veckan vi varit i Espevik. Hon samlar på sig fler och fler ord. Och försöker härma alla ord man säger. Tatis. Potatis. Bebis. Tissa. Kissa. Mat. Pappa hä! Pappa är här. Tol. Stol. Dato. Dator.

Orden hoppar som sprattlande fiskar ur den lilla munnen. Lite bångstyriga, men ivriga att komma ut.

Barnbarnssyn

Standard

Det finns oändliga äventyr för stora och små här i Espevik. Mormor och morfar har proppat huset och trädgården fulla med barnbarnsskoj.

– Titta, säger min mamma och pekar på ett knotigt träd i snåren vid trädgårdsgränsen.
Jag tittar och ser…ett knotigt träd. Det ser inte min mamma.
– Jag ska be pappa röja runt trädet. Titta på grenarna! Vi bygger en plattform vid stammen, kanske högre upp som barnen kan sitta på. Det kommer att bli ett jättebra klätterträd!

Hon har perfekt barnbarnssyn, min älskade mor.

Alvas önskelista

Standard

Sommar på västkusten. Tång som doftar salt. Krabbor. Jordgubbar söta mot tungan.

– Mamma, vad ska vi göra imorgon?
– Vad vill du göra, hjärtat?

Dotterns önskelista:

Bada i havet.
Gunga.
Plocka blåbär.
Fiska krabbor.
Åka på cykelutflykt med mormor och morfar.
Leka i dockskåpet på vinden.

Min unge har förstått vad somaren ska användas till.