Katten, hårbollen och samvetet

Standard

Alva och jag kommer hem efter en mysig eftermiddagsfika med mammagruppen. Vi har varit borta nästan hela dagen. När jag öppnar dörren kommer ingen katt oss till mötes. Inga uppfordrande jamningar hörs. Men jag ser direkt det vita skummiga kattkräket som ligger på hallmattan. Likadana små pölar med kräks återfinns i hela lägenheten. Lilla E själv ligger i köket och orkar knappt röra sig. Han kräks igen. Det kommer ett läte ur honom som jag aldrig hört förut. Som en skadeskjuten fågel. Min älskade lillaman!

Jag packar in katt och barn i bilen och åker till Djurakuten på Kungstensgatan. Mannen möter oss där. Veterinären konstaterar att E är uttorkad. Jag säger att jag misstänker att det är en hårboll som inte vill komma upp. Röntgen visar ingenting och jag får besked om att de vill sätta dropp och samtidigt ge en särskild vätska som gör att fler saker kan bli synliga på röntgen. Akuten i stan stänger 22.00 och jag får besked om att jag kan hämta honom då och eventuellt komma och lämna katten igen nästa dag.

Klockan nio på kvällen ringer veterinären.
– Katten har något i matstrupen. Det går inte att ge honom röntgenvätskan. Vi vill inte skicka hem honom i det skick han är nu så ni får åka vidare till regionssjukhuset i Bagarmossen.
Det är min katt. Jag borde åka. Men eftersom vi inte vet hur lång tid det tar vill jag inte lämna Alva. Mannen, som måste gå upp halv sex på morgonen, får åka. Redan nu gnager samvetet.

Strax efter tolv på natten är mannen hemma igen. Han berättar att de först ska söva E och försöka fiska upp det som sitter fast i halsen. Om det inte går måste de operera. En operation som kostar 40 000 kronor. E är försäkrad för veterinärvård upp till 15 000 kronor. Jag tvekar inte. Jag betalar vad det kostar för min älskade lilla katt. Om det skulle gå så långt.

Halv fyra på natten får jag besked. De har sövt katten och hittat en hårboll i matstrupen. En hårboll som mäter en decimeter. En decimeter! Den går att fiska upp ur halsen men den är stenhård och har lämnat fula sår i E:s matstrupe. Han får medicin och måste vara kvar för observation åtminstone någon dag.
– Det är svårt för honom att äta så som matstrupen ser ut nu.

Jag har inte borstat honom så ofta som jag brukar. Jag har låtit min älskade katt slicka i sig allt överflödigt hår. Det är mitt fel att min lillaman ligger på sjukhus med sårig strupe.

Söta lilla E, förlåt mig. Jag visste inte att det kunde gå så illa. Från och med nu lovar jag att borsta dig vare dag.

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s