Att ständigt bli jämförd

Jag är själv nummer ett i syskonskaran. Och har inte funderat så mycket på oket – lätt eller tungt – som kommande i syskonskaran får bära. Den oundvikliga jämförelsen. När Alva kom fanns inget att jämföra med. Allt var nytt. Ingen erfarenhet fanns där som en mjuk kudde att falla mot. Nu haglar jämförelserna.
– Har du tänkt på att Edith somnar själv när vi lägger ner henne, det gjorde aldrig Alva, hon somnade bara vid bröstet!
– Nu när Edith är 3 månader väger hon 6300 gram, Alva hade gått upp till 6400!
– Edith har inte alls den där orange skorven i ögonbrynen som Alva hade!
Och så vidare. Och så kommer det att fortsätta. Alva kommer ju vara först med det mesta. Och jag tänker på mina fina småsystrar som fortfarande sätter sig på tvären ibland när jag blir för mycket storasyster. Och plötsligt förstår jag precis varför.

Genast om

Jag har köpt nya tygskor till Alva. Dottern tar förtjust på dem och utbrister:
– Mamma, de här skorna tycker jag GENAST om, jag tycker genast, genast om dem i hela världen!

Det är minsann tacksamt att köpa tygskor.

En litet nedslag i vardagen

Solen lockar och drar. Vi hämtar storasyster på dagis och tillbringar kvällarna i parken. Bloggtorka. Jag får dåligt samvete för att jag lämnat så många skrivna minnen till Alva från hennes första månader och så få till Edith. Men skrivlustan vill inte riktigt infinna sig. Min fina dotter, här kommer i alla fall några rader till dig.

Du är en ljuvlig snart tremånadersbebis och jag njuter av varje andetag med dig. Vi sover tillsammans, du strax bredvid. Jag lyssnar på dina sovljud. Du skrattar högt och pratar. Älskar att möta pappas, mammas och storasysters blick. Då tindrar ögonen som stjärnor. När du är hungrig eller trött gråter du argt. Vi turas om att bära och vyssja. Storasyster kramar och pussar flitigt, ibland lite för ivrig, då säger jag fy, fy och blir en lejoninna som vill skydda minstingen i familjen. Vi är så glada att du kommit till oss och ser fram emot att lära känna dig.

Succé för orange gubbens comeback!

Alva, Edith och jag tar tåget till mormor och morfar på västkusten. Edith är lika gammal som Alva var när hon för första gången besökte Espevik. 2 månader. Och återigen gör den orange gubben succé! En orange cirkel med ögon och mun som jag klistrar på undersidan på skåpet ovanför tvättmaskinen som fungerar som skötbord. Edith har precis lika roligt åt gubben som hennes syster hade. Hon pratar, skrattar och fnittrar åt sin nya kompis. Vilken comeback!

Ögontvätt

– Vad gör du?
Alva sitter vid Edith som ligger i babygymet. Hon tittar upp.
– Jag tvättar lillasysters ögon!
Jag tar två snabba kliv fram till döttrarna och mycket riktigt. Storasyster har lyckats transportera vatten från ett glas på bordet utan att vare sig mannen eller jag märkt något. Lillasysters ögon badar i vatten. Alva ser nöjd ut över att ha bidragit till sin systers hygien.