Category Archives: Mammapappabarn

Digital native

Standard

Edith och jag sitter i soffan.
– Mamma, kan du hjälpa?
Min lilla spelar Toca Hairsaloon på min Iphone. Favoritsysselsättningen. Vant bläddrar hon mellan de olika barnapparna. Lägger pussel. Bokstaverar ord. Lagar mat med Toca Kitchen. Spelar spel. Knappt två år. En äkta digital native.

 

Systerskap

Standard

– Lun! Mamma, lun!
Edith ser uppfordrande på mig. Jag förstår inte vad hon vill säga.
– Lun! Lun!
Jag letar efter ord som matchar med lun, men ingen klocka ringer. Edith upprepar ordet igen. Då tittar Alva stillsamt på mig över köksbordet.
– Mamma, hon säger lunch.
– Menar du lunch? säger jag till Edith.
Yngsta dottern skinner upp. Precis! Äldsta dottern skiner lika mycket. Hon som förstått.
En stund senare sitter Alva bredvid Edith och berättar om blommor och fåglar som finns på Ediths mugg. Lillasyster lyssnar uppmärksamt. Närheten mellan de två, lillasyster som skrattar förtjust när storasyster skojar, storasyster som ömsom busar, ömsom ömmar för den mindre. Det är så fint att se på systerskapet som växer ur en alldeles självklar samhörighet.

Alltså

Standard

Alva smakar på ord som om de vore karameller. Nya favoriter uppstår och dottern utforskar olika användingsområden. Just nu är alltså ordet för dagen.

Det är morgon. Jag sover bredvid Alva, halvslumrar snarare. Då tittar en sömndrucken dotter upp på mig och viskar:
– Mamma, vet du vad det är som låter?
– Nä.
– Mamma, det är alltså mitt hjärta som slår.
Sen somnar hon om igen.

Sångstund

Standard

– Inspi!
Edith sätter ihop fingrarna och ropar uppfordrande.
– Inspi! Imse vimse spindel.
Jag sjunger och Edith gör alla rörelser. På Upp stiger solen, hojtar dottern Opp! och slänger häftigt upp de små armarna i luften. Om och om igen sjunger vi Inspi. Ibland kan Edith inte hålla igen sin förtjusning efter avslutad sång, då utbriser hon i Hua! Hua! Hurra! Hurra!
Ungen är bara 16 månader och kan så mycket redan. Och jag är sådär fånigt imponerad som bara föräldrar kan vara.