Det gäller att vara slug när man håller diet

Min nya diet funkar. I höstas gick jag ner 1 kilo på 4 månader. Nu har jag gått ner 1,5 kilo på två veckor. Men det gäller att vara slug. En lördagsmiddag utan rödvin är ju bedrövligt tråkig. Jag får äta 1300 kalorier om dagen. När det är dags för middag har jag 400 kalorier kvar. Då börjar jag helt enkelt med rödvinet. Häller upp ett rejält glas och lägger in i min viktdagbok på nätet. Och lagar sedan middag med de kalorier som finns kvar. Att gå hungrig är ganska lätt. Att avstå från vin en lördag kväll, nä, där går definitivt min gräns.

Tröstshopping

Alva är magsjuk. Mannen är magsjuk. Min bästa kompis skulle kommit hit och hängt idag. En efterlängtad kväll. För att göra något åt eländet stoppar jag dottern i vagnen, promenerar till Västermalmsgallerian och tröstshoppar på Polarn och pyret. Resultat:

2 toppar
1 blus
1 par jeans
1 par mjukisbyxor 
1 pyjamas
1 par mockasiner
3 par vantar
1 sydväst 

Det blev dyrt. Men det var kul.

Skilda världar

Jag läser Carolina Gynnings blogg. Skälet är att hon är i Tokyo. Coola Tokyo.  Jag skrollar och minns mannens och min resa till Japan. Helt skilda världar om jag jämför med den här lördagen. Mannen har också blivit magsjuk och ligger utslagen i sängen. Han missar sin bästa väns svensexa och jag tycker så rysligt synd om honom. Jag försöker truga i dottern vatten på sked. Och jag luktar diarré under naglarna fast jag kört hundra omgångar alkogel.

Farväl söta Tintin

Idag är det sorgligt i Fredhäll. En av våra käraste grannar finns inte mer. En trappa ner bor tant M. I tolv år har hon hängt ihop med sin yorkshire terrier Tintin. Vi har bott här i två och ett halvt år. Var och varannan dag har vi mött tant M och Tintin. De har varit ett radarpar. Alltid tillsammans. Alva har ropat voff-voff efter Tintin. Tant M är förtjust i dottern. Till jul kom hon upp med en julklapp till Alva. Hon fick en alldeles egen liten Tintin som hon glatt bar omkring på hela julen. Vi besöker tant M efter helgerna. Hon ser ledsen ut. Under magen har Tintin en tumör stor som en clementin.

Några dagar senare kommer jag gråtande upp till mannen.
– Hon är jättesjuk. De måste ta bort henne. Tant M är så ledsen.

Idag möter jag tant M i trappan. Hon är ensam. Jag förstår direkt att hennes kamrat inte finns mer. Jag lägger armarna om tant M. Vi gråter lite båda två. Alva tjoar glatt i sin vagn. Men aldrig mer kommer hon att ropa voff-voff efter Tintin. Den 21 februari fick den lilla hunden somna in. Vi kommer att sakna henne mycket.

Vilken klantmorsa!

Dottern ägnade gårdagen åt att kräkas och diarrébajsa. Uppenbarligen var något knas med lilla magen. Imorse gav jag Alva frukost som vanligt. Och till lunch… Kanske lite vitt bröd och blåbärskräm? Lite glass? Något annat som är milt för magen? Nej då. Hennes begåvade mor ger magsjuka dottern stekt falukorv. Stekt falukorv!

Under eftermiddagen gråter dottern och har magknip. Mamman gråter inte men har riktigt dåligt samvete. Alvas diarré eskalerar. Den lilla magen är alldeles upp- och ner. Jag försöker sona mitt brott med fyra nya Nalle Puh-filmer. Nu är det kväll. Falukorven är lagd åt sidan. Jag matar dottern teskedsvis med en blandning av vatten, saft, vätskeersättning och dextropur. Och hoppas att barnamagen vilar upp sig under natten.

Min första vabbdag

Jag tar ut mitt livs första vabbdag. Igår fick mannen vara hemma med Alva som kräkts och haft diarré. Magsjukan verkar vara över men en skvätt feber dröjer sig kvar. Vi börjar dagen framför Nalle Puh. Som alla andra morgnar. Dottern älskar Nalle Puh.
– Poooo! (Puh)
– Naaa! (Nasse)
– Tiii! (Tiger)
– Kain! (Kanin) 
Hon sover med armarna om sin lilla Nalle Puh-björn.

Nu ligger vi framför TV:n, dottern på min arm och Poooo på hennes. För jag vet inte vilken gång i ordningen följer vi äverntyret där Nalle Puh och hans vänner ska leta efter Christoffer Robin som är försvunnen. Hur många gånger hon dessförinnan sett Filmen om Nalle Puh, en annan saga, vågar jag inte ens försöka räkna till.

Vabba. Det betyder att få ligga i soffan med armarna om en mjuk liten barnkropp och sniffa i det mjuka håret medan dottern stryker med fingrarna över min arm. Om jag försöker förtränga att jag har alldeles för mycket att göra på jobbet kan jag inte tänka mig en bättre start på dagen än att vabba.

Världens roligaste jobb

Jag har världens roligaste jobb. Igår var jag och två kollegor i Malmö och höll i en stor chefsutbildning för en kund på temat varumärke. Det blev otroligt lyckat och en riktig energiboost. Det är en förmån. Att få ha världens roligaste jobb.

Min första dagislämning

Idag har jag lämnat Alva på dagis för första gången. Mannen har ju ansvarat för inskolningen. Min dagisdotter. En liten galonklädd tjej med toppluvan på svaj som springer omkring i parken strax nedanför dagiset. Fröken som lyfter upp henne i gungan. Jag pussar kinden som är sval av frisk luft, vinkar hej då. Sen går jag. Ingen gråt i nacken. Mannen jobbar sin första dag efter pappaledigheten så jag hämtar också. Den här veckan går barnen mellan 9 och 15. Sista inskolningsveckan. Jag kliver in på dagiset. Dottern ser mig. Och rusar glatt fram och lägger sina små armar runt min hals. Sen hastar hon vidare till leken. Det märks att hon trivs. Hon vinkar och säger hej då till alla. På med stövlar, tröja, fleeceställ, regnbyxor och regnjacka. Så går vi hem tillsammans.

Min nya älskling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det räcker att jag slänger ett öga på min nya Mulberry Bayswater, även under den värsta knutdag, för att jag ska bli lite gladare. Nu är det bevisat. Man kan var kär i en väska.

En knutdag

Min mamma brukar prata om livet som ett pärlhalsband fyllt med små och stora pärledagar och ibland någon knut däremellan. Det här har varit en riktig knutdag. Jag har varit osams med alla i familjen, Alva och jag bråkade i två timmar om eftermiddagssömn. Till slut gav jag upp. Efter att ha fått en dansk skalle av dottern som fick mig att tro att näsan gått av på mitten. Katten bet mig i benet och mannen och jag brakade ihop efter en natt av mindre god sömn. Jag har varit på så uselt humör att jag till och med ställde in vår närvaro på söta N:s tvåårskalas.

Alvas favoritbok

Alvas favoritbok för tillfället heter Ellens boll. Den handlar om en flicka, hennes hund och en boll. Dottern kan sitta långa stunder på golvet och bläddra och titta på bilderna. Det är många bilder på bollen och hunden. Alva pekar och säger boll. Hon pekar och säger vov-vov-vov. På en av bilderna gömmer sig hunden under ett täcke. Då försöker dottern få tag i täcket för att ta bort det och blir ilsket frustrerad när det inte går. Snacka om att leva sig in i berättelsen!

Mot bröllopsformen

I juni ska jag stå brud i vit klänning. Ni vet hur det är med vitt. Några kilon måste helt enkelt bort. Det bestämde jag redan i somras. När klänningen skulle provas ut var målet fyra kilon bort. Jag valde konsekvent bort godis och andra onyttigheter och fuskade nästan aldrig, höll mig konsekvent till GI och frossade i frukt och grönsaker. Fyra månader senare hade ett ynka kilo försvunnit. Till saken hör kanske att jag inte är en supertjockis från början, i december vägde jag 56,5 kilo till min längd på 157 centimeter. Men jag ville ju så gärna ha bort de där 3 extra kilona ändå. Så jag fortsatte envist. I lördags stod vågen fortfarande på 56,5 kilo. I ren frustration gick jag med i Aftonbladets viktklubb för 400 spänn för att få koll på hur mycket jag egentligen ska äta. Mannen tyckte jag var en idiot men å andra sidan har han i mitt tycke inga perspektiv. När jag efter graviditeten vägde 64 kilo tyckte han att jag var så smal och inte behövde gå ner mer i vikt. 

Hur som helst. Jag fyllde snällt i alla uppgifter på viktklubben. Längd, vikt och midjemått. Och fick förstås reda på att jag är helt normalviktig, hade ett BMI på 23 och ett midjemått som låg långt under rekommenderad högsta gräns. Jag är ett klassiskt päron så det var inte direkt någon överraskning. Slutsatsen var att jag inte behövde vara med i någon viktklubb men om jag möjligtvis av kosmetiska skäl ville ha bort några kilon så, ja okej då. (Så klart, de hade ju förlorat 400 spänn på att köra bort mig.) Bra tänkte jag, äntligen någon som fattar att det är just kosmetika det handlar om inför bröllopet. Glatt började jag äta enligt rekommenderat kaloriintag. 

Sedan i söndags har jag varit i chock över hur lite jag faktiskt kan äta om jag ska gå ner mina 3-4 kilon. Pyttelite. 1300 kalorier och då hör till saken att med ett normalstort äpple ryker tio procent av dagsintaget. Varenda litet morotshörn ska vägas och föras in i en dagbok. Jag är fanimej hungrig hela tiden. Åtminstone nästan. Men fram till slutet av mars då jag enligt viktklubben ska ha nått 53 kilo gäller devisen Ska man vara fin får man lida pin. Jädrigt mycket pin.

Mej!

Alva säger mej ofta. Det är dotterns ord för nej.

– Ska vi byta blöja?
– Mej!

– Sluta dra katten i svansen!
– Mej! Mej!

– Ge mig pennan, Alva. Du får inte ha den.
– MEJ!!

Stolt tar jag emot denna utmärkelse

Tack snälla Zäta!

Trött familj

Klockan är 21.11. Alva sover. Min nattuggla till man sover. Och jag tänker gå och lägga mig nu. Den här dagisinskolningen verkar ta på krafterna även för föräldrarna.

Me’ vattenlek!

– Me’! Me’! Me’!
Alva har lärt sig att säga mer. I ett uppfordrande tonfall. Jag inser inte vad jag ger mig in på när jag ställer dottern på en stol framför kranen i badrummet och ställer alla att värna-miljön-tankar åt sidan till förmån för dotterns gränslösa glädje. Alva älskar vattenlek och mest av allt älskar hon att spola med kranen på full gas. Hon spolar, häller med sina kastruller, sätter handen för kranen så att vattnet far över hela badrummet. Jag låter henne hållas. Länge. Till slut är dottern, jag och badrumsmattan dyblöta. Då tycker jag att det räcker.

– Nu räcker det Alva. Nu har vi lekt klart för idag.
– Nä! Me’! Me’! Me’!
– Nej, inte mer idag. Vi får leka mer en annan dag.
– ME’! ME’! ME’!
– Nej, du är helt iskall på magen. Nu räcker det.
– MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE’!!! 

Alvas tårar sprutar. Jag vägrar ge mig och tar av oss båda de blöta kläderna. Och tänker på alla framtida ord som dottern ska använda för  att lirka med, övertala, övertyga sina mor.

Dagen D

Idag är den här. Dagen då Alva börjar på dagis. Jag är grymt avundsjuk på mannen som ska hålla i inskolningen.

Pappa!

Alva säger nästan bara pappa.
– Pappa! Pappa! Pappa!
 Hon står utanför sovrummet och toalettdörren när mannen är där och hojtar pappa. Hon leker och ropar på pappa. Det är bara när hon är lite ledsen som hon ropar på mamma. Jag är avundsjuk.

Många skäl

Jag är kär i min man av många skäl. 

Ett skäl är att jag upptäckt att han varit och köpt 48 giftfria färgkritor till dottern.

Doftande liten dam

Mannen och jag står i köket och berättar för varandra om dagens händelser. Alva försvinner ut i hallen. Efter ett tag tystnar hennes glada tjoanden. Det är tyst misstänkt länge. Jag går ut i hallen. Dottern har rotat i min träningsväska och står med min roll-on i högsta hugg. Utan kork. Alva har hunnit suga på roll-onen och dessutom rollat ena ögat en sväng. Hon är kletig i hela ansiktet och stinker deo ur munnen.

In i badrummet med barnet. Skölja munnen. Skölja ögonen. Det svider. Aj, aj.
– Ska vi ringa giftcentralen, tjoar jag till mannen.
– Nä, jag tror inte det behövs.
– Är du säker?
– Jag är säker.

Mannen ser ut som tryggheten själv. Jag litar på honom. Tittar då och då till Alvas öga men hela dottern verkar vara i toppform, om än med en doft av parfym.

Vandring genom villadrömmar

– Ska vi åka till Bromma och promenera? föreslår mannen.
– Visst.

Vi pälsar på dottern och oss själva och tar tunnelbanan till Alvik. Skjuter vagnen uppför berget och kliver in i en dröm av vackra villor.
– Det huset var ju fint!
– Å det!
– Å det!
– Å det!
Jag och mannen promenerar genom Äppelviken, Smedslätten och Ålsten och funderar över hur vi ska få ihop minst åtta miljoner till ett av de fina husen. Det tål att tänkas på. Det tål verkligen att tänkas på.

Två ord

Idag är Alva 17 månader. Och har just sagt sin första tvåordsmening.

Dottern står som vanligt framför TV:n på morgonen.
– Vill du titta på Nalle Puh?
– Puuuuu! hojtar Alva glatt.

Jag sätter på DVD:n med favoriten Nalle Puh. Då pekar dottern på TV:n:
– Dä Puuu!

En liten vildkatta

Alva har börjat klösas. Medvetet attackerar hon mannens och mitt ansikte. Vassa små naglar tränger sig in i huden. Det gör ont. Mannen har ett stort rivsår på näsan. Jag har ett under näsan och ett på kinden.Vi har försökt säga nej på olika sätt. Strängt. Rytande. Milt borttagande av dotterns hand. Inget hjälper. Alva gapskrattar så fort vi säger till henne och blir ännu vildare i sina försök att rivas. Vi som är vana vid lilla E som aldrig plockar fram klorna. Nu har vi fått en vildkatta i familjen som verkar omöjlig att säga till. Är det någon som har några tips om hur man får en 17-månaders unge att lyssna på sina föräldrar? Eller är det bara att vänta till klösintresset svalnat?

Ett rum fullt av goda föresatser

Jag står i ett rum fullt av goda föresatser. Långa och korta, tjocka och smala, gamla och unga. Det är årets första Friskis och svettis-pass och det är helt fullt. Alla dessa nyårslöften som ska uppfyllas. Vi hoppar , studsar, springer, gör situps, armhävningar, rygglyft. Just då har alla chansen till ett hälsosammare år. Bara några månader senare kommer gruppen att vara så gott som halverad, återigen löften som gick om intet. Jag hoppas att jag den här gången kommer att tillhöra dem som återvänder till gympagolvet hela året.

Summering av 2008

2008 var mammaledighet med långa promenader och mysiga stunder med mina medmammor, sommarlångledigt med man och barn, tusentals snusningar i dotterns nacke, lika många pussar och kramar, lilla M som kom till världen och som redan blivit fem månader, återvändande till mitt gamla jobb som passar mig som hand i handske, frieri från min älskade man, bröllopsplanering, många fina stunder med vänner och familj, ett helt år tillsammans med underbara Alva, ett år av galet mycket kärlek. 2008 måste summeras till ett alldeles fantastiskt år.

Vännermaraton

När huvudet är champagnetungt finns ingen bättre bot en vännermaraton på TV och en unge som bara vill mysa i soffan.

Nyårsmenyn

* Skummad räksoppa med skaldjursspett och löjromstoast
* Lax i ugn med ljummen delikatesspotatissallad toppad med musslor, gambas och havskräfta samt fänkålssås
* Cheesecake på hallonsåsspegel med passionsfrukt

Till champagneskålen innan middagen smaskade vi snittar. En blev särskilt populär, här är receptet:

Endivesalladblad med en klick kvibille ädel blandat med lite matlagningsgrädde toppat med en päronskiva och en valnöt. Mums!