Monthly Archives: april 2009

Den dagliga kärleken

Standard

– När tänkte du rensa avloppet i badrummet? frågar mannen.
Jag ser förbluffad ut.
– Men, men jag trodde liksom att det var din uppgift. 
– Jasså, men nu sa du ju för flera veckor sedan att du skulle rensa avloppet den här gången. Sen har inget hänt. Det rinner ut vatten på golvet varje gång jag duschar så det är nog dags nu.

Det finns få saker jag tycker är så äckligt som att rensa avloppet. Det stinker och kommer upp läskiga monster ur rören. Jag tar till ett fult trick.
– Men älskling, säger jag med liten, smeksam röst och lägger huvudet på sned. Det är ju mannens uppgift att rensa avlopp. Det kräver ju dina hantverkartalanger.

Mannen låter sig inte luras.
– Nu har du sagt att du ska rensa avloppet, då får du göra det.

Morgonen därpå gör jag ett försök. Rafsar lite i avloppet med en plastpåse över handen. Får inte tag i något. Ger upp.

– Jag försökte faktiskt imorse men jag fick ju inte tag i något. Det verkar inte vara stopp i alla fall. 
Mannen tittar på mig som om jag vore åtminstone en aning korkad.
– Du, varenda gång vi häller ut Alvas badvatten eller duschar så svämmar det över på golvet.
– Men jag kan inte!
Nu har min röst övergått från smeksam till gnällig.
– Du kan väl visa mig i alla fall, muttrar jag.

Herregud!  Jag har bott själv hur många år som helst. Jag har klarat att rensa avlopp, byta glödlampor, jag har för fan kaklat ett helt kök på egen hand.

– Okej, säger mannen.
Det blir fredag och lördag och inget avlopp rensas. Jag lyfter inte frågan. På söndagen är jag ute i parken med Alva. När jag kommer hem står mannen i badrummet med verktygen i högsta hugg. Han lyfter bort badkar, rensar, får ut en råttliknande klump ur avloppet, städer under badkaret. Han står i den stinkande sörjan och genomför min uppgift utan att klaga.
– Tack, säger jag. Tack snälla älskade du. 

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värnar om den nya dagens
framtid att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens
små väntstationer och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med
tomhet men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt
drömland glädjen att vara närvarande i
varandras liv – detta är kärlek. 

Maria Wine

Och att hjälpa varandra med äckliga saker. Mitt tillägg. 

Kluven

Standard

Alva hostar och snorar. Det är mitt i natten. Dottern har feber. Jag inser att det blir vabb och att det enligt mannens och mitt vabbschema är min tur. Just den dag då jag har ett nyckelmöte i ett stort projekt med chefer och medarbetare hos en kund. Men mannen har också ett viktigt möte. Mitt förhandlingsläge är uselt. Jag får ringa till min uppdragsgivare och säga att jag inte kan komma. Kluven mellan privatliv och arbetsliv. En jobbig känsla. Enda trösten är att jag får ägna förmiddagen åt att krama dottern och få snoriga pussar.

21.33

Standard

Pust. Nedsjunken i soffan. Klockan är 21.33. Alva somnade för tio minuter sedan. Vi har bråkat i två timmar. Storgråtande dotter som vägrar att sova. Mamma som ger upp. Mamma som gör nytt försök en halvtimme senare. Storgråtande dotter som vägrar sova. Mamma som ger upp. Mamma som gör ett nytt försök en halvtimme senare. Och så vidare.

Dottern och jag har haft en egen dag. Som fram till halv åtta varit väldigt mysig. Blivande maken har sin svensexa idag. Sist jag såg honom var han iförd pandadräkt…

Morgonstund har guld i mun

Standard

Jag älskar mornar. Även under arbetsveckorna vill jag helst ha minst två timmar hemma innan dagen börjar. Så går jag gärna upp tidigt också. Innan Alva började på dagis hade jag med fasa tagit del av stressade småbarnsfamiljers vardag där mornarna bara handlar om panik och logistik, hets över att komma i tid till jobbet och ungar som protesterar och kör hälarna i golvet. Vad vet jag, kanske kommer de, men än så länge har jag fått precis de mornar jag vill ha.

Mannen går till jobbet vid sex. Är jag inte redan upp går jag upp då. Slår mig ner vid köksbordet med kaffe, fil och tidning. Katten stryker runt benen, vill kela. Alva sover oftast tillräckligt länge för att jag ska få njuta min frukost i lugn och ro. Sen kommer antingen ett mamma! från sängen eller små barnfötter som tassar över trägolvet och strax efter ett sovrufsigt ansikte som tittar ut genom dörröppningen. Jag kryper upp i soffan med dottern i knät. Vi tittar på bompa och kelar. Jag kramar, snusar, pussar, smeker mitt älskade barn, tar in massor av Alva att ha med mig under arbetsdagen. Dottern äter machel, smörgås, framför tv:n medan jag gör mig i ordning. Så går morgonen med lite olika bestyr, mellan åtta och halv nio styr vi kosan mot dagis. Jag brukar landa på jobbet mellan nio och halv tio. Och har fått en ljuvlig start på dagen.